Sida 88
5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen
88
Mord och viljadråp.
ningsmannen, i det ögonblick han föröfvat brottet, befintligt »uppsåt att döda»; men för att en dödsgerning skall kunna, enligt 1864 års strafflag, karakteriseras såsom mord, erfordras dessutom att gerningsmannen »med berådt mod», efter öfverläggning1), med kall beräkning (dolo præmeditato) föröfvat gerningen, under det att åter ett dödande »af hastigt mod» (dolo repentino) häuförer brottet till dråp. Den theoretiska grundsatsen, att till begreppet mord alltid hörer att dödandet skett med »berådt mod», är visserligen lätt att uttala; men i konkreta fall visa sig ingalunda sällan ganska stora svårigheter att bestämma huruvida hos gerningsmannen någon verklig öfverläggning föregått den brottsliga handlingens utförande och om denna öfverläggning hunnit afslutas, så att gerningsmannen kan antagas hafva, först sedan en sådan öfverläggning i hans inre fullständigt föregått, stadgat sitt beslut och derefter föröfvat brottet. Ännu svårare blir det, derest gerningsmannen enständigt nekar att hafva handlat med berådt mod, att emot hans bestridande genom tillfyllestgörande indicier kunna styrka att sådant likväl vid handlingen förekommit. Domaren star då ofta villrådig inför ett sådant förhållande och han måste pröfva omständigheterna i målet så godt sig göra låter och med ledning af denna pröfning sluta till det antagliga i nämnde afseende.
Vid uppdragandet af gränslinien mellan »berådt mod» och »hastigt mod» möta derföre ofta, under konkreta förhållanden, icke ringa svårigheter. Fragar man huru lång tid erfordras för att »beradt mod» (dolus præmeditatus) vid mord skall anses hafva egt rum? måste svaret i hvarje särskildt fall blifva beroende af de omständigheter, som vid gerningens föröfvande förekommit, eller förutgått sjelfva handlingen. Men på besvarandet af frågan om »berådt mod» existerat vid en dödsgerning kommer det att hänga om brottet skall rubriceras strängare såsom mord eller lindrigare såsom dråp2) och i förra fallet om
1) Den nya italienska kriniinalistskolan bestrider att berådt mod (premeditazione) bör inpå såsom kännetecken på mord. Garofàlo säger härom i sin bok La Criminaloyie (Paris. 1888) p. 385: »La cruauté avec laquelle le meurtre a été exécuté et 1'absence d'une grave injure de la part de la victime, sont les deux critériums qui doivent remplacer celui de la préméditation pour faire distinguer des autres meurtriers les assassinso.
2) Wahlberg: Die geseUliche Herrschaft der Todesstrafe und die Begnadigungs Praxis {Gesammclte lcleinere Sehriften u. Bruchstücke tiber
Källa: Project Runeberg ·