Om dödsstraffet

Professor Nyblæus om dödsstraff för mord.

89

dödsstraff skall i regeln tillämpas, på sätt mången i tron på dödsstraffets nödvändighet yrkat, för att afskräcka illvilliga mennniskor från grofva brott Den filosofiska spekulationen i värt land pafordrar i regeln mördarens hufvud på stupstocken for att, såsom det heter, dödsstraffet må »utgöra ett nödvändigt skyddsmedel för Statens förnuftsgiltiga intressen och rättigheter», eller »för nödvändigheten att befria Staten och dess oförvitlige medlemmar från faran af de begångna brottens förnyande»').

Professor Nyblæus har äfven i 3:dje upplagan af sitt ofvan anförda arbete gjort ett annat vigtigt medgifvande, som från vår sida påkallar fullt erkännande — ett medgifvande, som likaledes betydligt medverkar att förminska strängheten i Boströms lärosatser om dödsstraffet Man säger nämligen (s. 24) sig icke vilja förneka, »att äfven vid mord förmildrande omständigheter kunna förefinnas, hvilka kunna göra det till en pligt för Staten att icke använda dödsstraff, men sådana fall utgöra undantag, hvilka icke upphäfva regeln i afseende på dödsstraffets tillämpning»1). Men använda vi härpå ännu en gång exemplet af barnamord, måste dervid ettdera af följande två fall alltid inträffa. Antingen förekomma förmildrande omständigheter vid sådant mord (infauticidium), då qvinnan »med berådt mod» och »i uppsåt att döda», vid födseln eller derefter beröfvat sitt foster lifvet, i hvilket fall barnamord skall hänföras under det af professor Nyblæus sjelf nämnda undantaget, och dödsstraff följaktligen icke vara ett rättmätigt straff för dylika brott, eller ock saknas dessa förmildrande omständigheter och i sådant fall bör alltså på grund af den af honom angifna regel dödsstraff ovilkorligen ega rum. Femtio år hafva emedlertid förflutit sedan, så vidt vi hafva

Strafrecht etc. Wien. 1875. I. s. 181) anmärker att, enligt brottmålsstatistiken för de österrikiska staterna förekommo, under åren 1866—1871, 137 dödsdomar för mord, men att i 62 fall af de brott, hvarå sådan dom lydde, hade skiljaktiga meningar bland domstolarnes ledamöter egt rum, huruvida gerningen skulle uppfattas såsom mord eller dråp. — II. s. 148 tillägger författaren: »Das psychologische Unterscheidungekriterium zwischen Mord und Todtschlag, die Tödtungsabsicht mit und ohne Vorbedacbt und Oberlegnug ist selbst bedenklich.»

1) Nyblæus: p. a. st. s. 18 — 28.

2) Kursiveringen i citatet är af oss gjord.