Om dödsstraffet

Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 92

rike, Tyskland och Ryssland') vunnit åtskilliga anhängare, har af italienare blifvit kallad >La nuova scitola del diritto penale>, af fransmän betecknad såsom L'école d'anthropologie cri-minelle». Den har framträdt under ledning af professoren^ Lombroso2), Fem'3) och Garofalo4), med anspråk på att kunna kullstörta grundvalarne för den hitills i det civiliserade Europa gällande kriminalrätten och den söker att konstruera en ny exakt och positiv vetenskapsgren kriminalanthropologien — hvilken skall utgöra grundvalen for den del af Sociologien, som skall träda i stället för kriminalrätten, ersätta densamma och ega sitt hufvudsakliga stöd uti de erfarenhetsrön, som psychologi, experimentel fysiologi och kriminalstatistik i senare tid uppgifvits hafva lemnat. Den utgår från en positivistisk-darwinistisk ståndpunkt, betraktar brott såsom allena social-pathologiska symptomer (symptömes de pathologie sociale), för hvilka samhället bör freda sig likasom för andra rent fysiska sjukdomsfenomen; den förklarar menniskans fria vilja vara allena en metafysisk hypothes, utan all verklig grund, hvarföre också brottslingen, då han företager en mot den sociala ordningen stridande åtgärd, bör anses handla under inflytande af någon psychisk eller fysisk anomali, af ett ärftligt förhållande eller påverkad af atavism3). Den grofva brottslingen skall

1) Se härom Fbassati: Die neue positive Schule des Strafrechts in Russland (i Zeitschrift für die gesamte Sträfrcchtswissenschaft). X p. 607. o. f.

2) Professor i psychiatri vid Universitetet i Turin. Hans förnämsta arbete är L'Uomo delinquente; i fransk öfversättning L'Homme criminel. Paris. 1887.

3) Juris professor vid Universitetet i Siena, ledamot af Deputerade kammaren, har utgifvit: 11 Diritto di pxmire och I Nuovi orizzonti del diritto e della procedura penale. Napoli. 1884. m. fl.

4) Juris professor vid Universitetet i Neapel; Domstolsordförande, författare af La Criniinalogia; i fransk öfversättning La Criminalogie. Paris. 1888. m. fl arbeten.

5) Lombroso: LHomme criminel. p. 97- 98 »Si le crime n' à cessé de se produire mème dans les races les pius cultivées, la vraie cause en réside dans Vatavismet>; p. 665. »Les crimes les pius affreux, les pius barbares, ont un point de départ atavistique». — FèrÉ: Dégénérence et Cri-minalité. Paris. 1888 p. 65—70 bestrider denna theori om atavism, i det ban anmärker, att »1'origiue atavistique du crime est une puré hypothèse, en faveur de laquelle il reste peu de faits, lorsqu'on a éliminé les dégéné-rences et les arrèts de développement. — Ön a raproché sans distinction