Om dödsstraffet

Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 96

menniskans temperament, samvetets röst blott superstitiösa yttringar, måste all moralisk och rättslig ansvarighet, all imputa-bilitet i egentlig mening hos henne bortfalla; och samhället kan derföre icke heller i sann mening straffa den menniska, som icke kan tillerkännas frihet att handla1), titan varit och förblifver ett deterministiskt viljelöst offer for de hos honom eller henne olyckligtvis befintliga psychiska eller fysiska anomalier1). Hvad samhället har att göra, blir derföre hufvudsakligen, enligt den den nya skolans lära, icke att straffa i detta ords rätta betydelse, utan uteslutande att söka skydd emot de sociala fenomen, som hittills blifvit felaktigt uppfattade och såsom brott bestraffade. Det är util i tetsprinci pen, samhällets nytta, som allena skall afses och tillämpas. För att skydda sig sjelf emot förekomsten af dylika fenomen, bjuder denna lära samhället att helst för alltid eller ock för obestämd tid från sig aflägsna (éliminer), alla de individer, hvilkas handlingar förråda dylika anomalier, (brottsling-födda) äfvensom sådana personer (brottslingar af vana, i brott aterfallne, s. k. recidivister)3), hos hvilka man kan frukta utbrott i handling af samma anomalier, hvarigenom skada kan uppstå för enskilda personer eller for det allmänna.

När den nya skolans anhängare förkasta viljans frihet, måste de ock ogilla lagstiftarens alla försök att i lag intaga bestämningar af straff", hvilka, i överenstämmelse med den allmänna uppfattningen af rättvisa, hittills blifvit satta i förhål-

anomalie — et la sainteté, qui est bien la vertu la pius complète, n'est bien souvent que de Vhystfrie, et mëme, que de la folie moralen.

1) Ferri: I nuovi orizzonti p. 19 nekar menniskans frihet i viljan, men medgifver henne dock spontanitet i sina handlingar. Konseqvent måste han ock neka möjligheten af verklig ånger och moralisk förbättring hos brottslingen. »Det är idealister», säger han, »som proklamera möjligheten af ånger, som föreställa sig brottslingen såsom tillgänglig för goda känslor, till och med känsla af heder. Den positiva vetenskapen tror icke på någon förbättring, hvarken genom fängelser eller undervisning». Jfr Dksjaud1n8: La méthode expérimentale appliquée au Droit criminel en Italie (i Bulletin de la Société generale des prisons. 1888 p. 34 o. f.)

2) Jfr Actes du premier Congrès international d'Anthropologie criini-nelle de Börne. p. 110—11, hvaraf synes att professer Albrecht vidhållit den satsen: »qu'on ne peut dire que Thomme honnète soit un étre normal, l'bomme criminel un étre anormal, et que la vérité est précisément datis le contraire».

3) Garofalo: La Criminalogie p. 338 »La récidive est parfois un des révélateurs les pius sürs de délinquent instinctif et incorrigiblea.