Om dödsstraffet

Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 97

ande till den brottsliga handlingen. Deu hufvudregel, som skall tillämpas, är och blir, enligt deras lärosatser, att uteslu ta den samhällsmedlem frän samhällslifvet, hvilken visat sig omöjlig att iakttaga vilkoren derför. Det på en gång enklaste och säkraste sätt att från samhället aflägsna (éliminer) en såsom farlig ansedd individ är naturligtvis att aflifva honom, och dödsstraffet forordas alltså såsom särdeles lämpligt for detta ändamål'). Oarofalo medgifver visserligen att deportation till ett aflägset land, helst en obebodd ö i Oceanen, är en, om ock ofullständig equivalent för dödsstraffet. Förhållandet är enahanda i afseende ])å lifstidsfängelset, emedan det lemnar möjligheten öppen för en fånge, säger han, att antingen blifva benådad eller att rymma från straffanstalten. Det enda absolut säkra och fullständiga medlet att aflägsna en samhällsvadlig person, förblifver alltså hans aflifvande Men då afrättningar i stor skala skulle, i närvarande tid, allt för mycket stöta allmänhetens känslor af medlidande, anses det att klokheten fordrar att inskränka dödsstratfets användande till de fall, der en erfaren kriminal-anthropolog, på grund af de hos gerningsmaunen iakttagna förhållanden, förmår uppvisa symptomer af en permanent psychisk anomali, som for alltid gör honom omöjlig för samhällslifvet. Likasom naturen biologiskt sjelf aflägsnar de svaga eller defekta organismer, som icke kunna emotstå de yttre förhållanden, som möta dem, af samma orsak måste ock samhället, förklarar Oarofalo, på artificiel väg söka frän sig afskilja individer, som icke förstå foga sig efter de sociala förhållandena. Detta säges vara nödvändigt äfven för att på sådant sätt förbättra racen och förhindra att brottslingar föda afkomlingar, som fortplanta genom ärftlighet de fysiska eller psy-chiska anomalier, de degenerationsfÖrhållanden, som framkalla brottsliga företag. Lombroso och Oarofalo hafva icke heller tvekat att tillskrifva dödsstraffets täta och i utomordentligt stor skala utsträckta tillämpande på tusentals individer årligen under 16:de, 17:de och 18:de seklerna en väsentlig nytta for menskligheten genom att hafva bidragit att rensa och betydligt förbättra den nuvarande racen i Europa2). »L'échafaud, auquel ön conduisait chaque année des milliers de malfaiteurs, a em-

1) GABOFALO: 1. o. p. 231; 233.

2) Lombboso: L'incremento del dilitto in Italia.. Turin. 1879. p. 30