Om dödsstraffet

Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 98

pëehé que la criminalité ue soit, de nos jours, pius répandue dans notre population», tillägger Garofalo, och han frågar huru skulle väl menskligheten nu se ut, om icke ett sådant urval kommit att ega rum, och om alla föregående seklers mördare och tjufvar, hvilka afrättats, skulle hafva tillåtits efterlemna afkomma1). Men han glömmer att bland dessa i tusental afrättade befunno sig ett ganska betydande antal menniskor, fullkomligt oskyldiga till de dem påbördade brott, eller sådana som begått mycket ringa förseelser Han förklarar, att med ledning af principer, hemtade från psychologien och kriminal-anthropo-logien, bör man redan hos barnet lätt kunna igenkänna typen af den brottsling-födda2) och samhället skulle derför göra klokast, menar han, att genast vidtaga den profvlaktiska åtgärden att för beständigt eller för en längre obestämd tid från sig afsöndra (éliminer) dylika typiskt för brott bestämda individer, hvilka måste förblifva oförbätterliga (incorrigibles).

Till den nya kriminalistskolans stora fel måste räknas att den förblandar pligt med eget intresse, uppoffrar rättvisan för socialt välbefinnande. Dess uppfattning af brott såsom social-pathologiska fenomen, mot hvilka samhället allena har att vidtaga lämpliga skyddsmedel, måste konseqvent leda till det förklarande, att dödsstraffet, såsom det enda absolut säkra medlet att från samhället aflägsna socialt farliga individer, äfven bör utan skon-samhet användas emot alla sådana brottslingar, hvilka kunna betraktas såsom ytterligt moraliskt degenererade och insociabla varelser3). Dödsstraffet bör ock tillerkännas, säga denna skolas anhängare, det företräde framför liftidsfangelset, att det möjligen kan på en del svagare individer verka mera afskräckande än perspektivet af frihetens förlust för alltid. Oeh såsom en ytterligare vinst af dödsstraffet framhålles slutligen att till— lämpningen af detta medel, som ersätter det naturliga urvalet oeh bortrensar från samhället med den sociala ordningen oförenliga element, absolut förekommer fortplantningen af psy-chiska eller fysiska degenerationer, som kunna framkalla nya störanden af den sociala ordningen.

1) Garofalo: La Criminalogie. p. 269 — 70.

2) Garofalo: p. a. p. 296. »La psychologie et l'anthropologie cri-minelle nous donnent le moyen de reeonnaitre dans 1'eufant le criminel-né, — le delinquent incorrigiblen.

3) Garofalo: p. a. p. 385—86.