Sida 155
6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen
155
gammal, 1769 likaledes en gubbe mellan 75—80 år1) oeh i 1760 års tabell anmärkes att »en tidelagare 80 år gammal, frän Jönköpings län, dött under vägen, då han fördes från tinget till Jönköpings Slott» Af efterföljande Tabell VI synes bäst huru omförmälda stränghet i bestraffning vidhölls intill 1777.
Tabell VI
utvisande antalet manspersoner, hvilka dömda till döden tör tidelag, enligt 10: 1 Missg. B, blifvit halshuggna och å bål brända under ären 1751 —1778.
Åren
1751 6
1752 9
1753 13 1751 II
1755 11
1756 II
1757 7 Summa | 68
Medeltal un-
der 7 &r | 9')| | «')| lé*)[ | 2»)!
Af hela detta antal af 151 afrättade personer, hufvudsakligen bestående af ynglingar eller unge män, hvilka under en tidsföljd af 28 år för tidelagsbrott bestigit schavotten, har (let årliga medeltalet under denna tid varit minst 5 hvarje är. Betraktar man denna Tabell, finner man snart att medeltalet hastigt aftagit från minst 9 hvarje är under den första sjuårsperioden ären 1751 — 57 till minst 2 under sista sjuårsperioden ären 1772—78, hvilket förhållande antyder att man småningom börjat inse det orimliga och gagnlösa i lagens stränghet för att medelst dödsstraff söka afskräcka från ett brott, som är beroende af en otyglad sinlig lusta, och att Ofver-Domsto-larne i anledning häraf äfven i vidsträcktare mått än förut
1) Brottet hade förmodligen sent blifvit upptäckt och àtaladt.
2) Bråkdelar äro här utelemnade.
1 758 5
1759 7
1760 2
1761 2
1762 12
1763 6
176 4_2j
36
1765 3
1766 9
1767 7
1768 7
1769 4
1770 1
177 1_1
1772 1
1773 4
1774 5
1775 3
1776 1
1777 .-
177 8_1
15
Källa: Project Runeberg ·