Om dödsstraffet

164 Dödsstraffets tillämpande i 8 fall af 9 ej nödvändigt.

som förut dödsstraffet att reagera emot de gröfsta brott och att afhålla från mordgerningar och rån af svåraste art.

Enligt den praxis, som hos den högsta dömande myndigheten och hos Kongl. Maj:t i nådeväg gjort sig gällande, har dödsstraffets tillämpande, såsom af Tabell X synes, i de allra flesta fall icke ansetts nödvändigt. Det liar icke såsom regel, utan man kan hellre säga såsom undantag, förekommit att de-linqventer blifvit afrättade. Men enligt den Boströmska åsigten skulle förhållandet hafva varit omvändt1), så att flertalet af de dödsdömde bort halshuggas.

Bland de 78, enligt den allmänna Strafflagen under loppet af nämnde 25 år, af Hofrätterna för mord, eller mord i förening med annat brott, till döden dömde brottslingar hafva, såsom nyss nämndt är, allenast i) undergått dödsstraffet. Sakförhållandet har alltså varit det, att, under samma tidsperiod, af 9 till döden dömde har blott 1 fått med sin död illustrera eller, såsom man älskat att säga, »häfda lagens majestät». Praxis under den tid, som forflutit sedan den nya Strafflagen blef gällande, utvisar alltså ganska tydligt för en hvar, som gör sig möda att taga kännedom om verkliga förhållandet, att dödsstraffets tillämpande i 8 fall af 9 icke ansetts hafva varit af behofvet påkalladt för den allmänna rättsordningens upprätthållande i Sverige.

Vi, for vår del, äro visserligen af den mening, att det icke ens varit af någon tvingande nödvändighet att låta aflifva de 9 individer, hvilka nu skola infor efterverlden vittna om rättvisans skipande i vårt fädernesland under senare hälften af det 19:de århundradet. Frågar man hvarföre var dessa 9 brottslingars aflifvande nödvändigt? får man blott till svar, derest den svarande vill vara fullt uppriktig, att det varit nödvändigt for att statuera exempel, som skulle verka afskräckande på andra individer med tankar på brott. Folket bör få veta, har man sagt, att dödsstraff verkligen existerar i Sverige och att det icke qvarstår såsom ett tomt och overksamt ord i lagen.

1) Nyblæus; p. 24. »Vi vilja icke hafva förnekat att äfven vid mord förmildrande omständigheter kunna förefinnas, hvilka kunna göra det till en pligt för Staten att icke använda dödsstraff, men sådana fall utgöra undantag, hvilka icke upphäfva den allmänna regeln i afseende på dödsstraffets tillämpning».