Om dödsstraffet

Principen att statuera exempel.

165

Derför bör det, dä eller då, gå i verkställighet, ty »le prédi-oateur le pius éloquent est toujours le bourreau». Resultatet blifver alltså, efter denua strängare mening, att när något brott blifvit begånget, hvilket genom sina dermed förenade omständigheter väckt större uppmärksamhet, måste delinqventens halshuggande utgöra det medel, som på en gång skall injaga skräck hos de illasinnade i landet och tillika verka lugnande på de samhällsmedlemmar, hvilkas uppjagade inbillning förespeglar dem förnyad våda för samhället, derest den brottslige skulle inneslutas i ett fängelse, för att der under sin återstående lifstid försona sin missgerning. Men att en menniskas aflif-vande skall på detta sätt tjena såsom medel för dylika främmande,om än nyttiga ansedda ändamål, torde, såsom vi redan anmärkt (s. 76), i sanning icke kunna uppskattas såsom förnuftigt eller värdt erkännande.

Professor Nyblaeus (p. a. st. s. 26) har visserligen medgifvit, att »det är oförnuftigt att betrakta aflifvandet af en menniska, hvilken har ett förnuftigt ändamål i sig sjelf såsom ett medel att afskräcka från brott», men deremot vill han icke medgifva att lifstidsstraffarbete kan ersätta dödsstraffet eller »göra brottslingen helt och hållet oskadlig», emedan, såsom han säger, »erfarenheten skulle visa fast mer att de gröfsta brotts-lingar icke sa sällan (?) lyckas att bana sig väg ur fängelset»'). Och han tillägger, att »så länge en person, som begått mord, bibehålles i samhället, är det ingen fullständig säkerhet, att ej samhällets laglydige medlemmar kunna blifva experimentalfalt för hans rättsvidriga vilja».

Det är oss fullkomligt - obekant hvarifrån man hemtat en för vårt fängelseväsens beskaffenhet så nedslående uppgift som att »de gröfsta brottslingar icke så sällan lyckas bana sig väg ur fängelset» eller rymma. Vore denna uppgift fullt riktig, skulle den utgöra ett starkt bevis på fångvårdens mycket otillfredsställande skick inom vårt fädernesland. För att emedlertid förvissa oss om rätta förhållandet i denna sak, hafva vi begärt och frän Kongl. Fångvårdsstyrelsen erhållit officiel uppgift på antalet rymde och er tappade lifstidsfångar under 25-ärspcriodeu 1865—89. Häraf framgår, att bland en

1) Kursiveringen är a£ oss gjord. Olivecrona-. Dödsstraffet.

13