Om dödsstraffet

Begäret att efterhärma grofva brott. 171

ock en lika demoraliserande verkan'). Efterhärmningsdriften är hos mången, särdeles i ungdomsåren, starkt utvecklad, och om härtill komma föga odlade moraliska känslor, kan läsningen af talangfullt skrifna skildringar af brottslingars skaplynne, djerfva dåd och listiga tillvägagående, lättligen förleda svaga karaktärer att försöka göra efter, hvad beryktade brottslingar gjort förut. Prosper Despine i sin skrift »De la oontagion morale»2) (Paris. 1870) anför en mängd exempel härpå, och visar den förderfliga verkan af den »usla» litteraturen samt tidningarnas ockraude på brott genom sensationsväckande framställningar deraf3). I'i lee erinrar äfvenledes, beträffande för-

1) Exempel härpå har nyligen ynglingen Olof Olsson Hjelm lemnat, hvilken den 11 Februari 1889 af Högsta Domstolens fleste ledamöter dömdes till döden för 3 mord, rån och 5 mordbrandsanläggningar. Under ran-sakningen upplystes det, att han varit mycket begifven på romanläsning, att han läst Paris-Myäterier, samt flera röfvareromaner och fått den fixa föreställningen, att han skulle blifva röfvare. Vid 17 år begick han det första mordet på en gosse, i afsigt, såsom han erkände, för att se om han skulle ega mod att uppträda såsom röfvare. (Hjelm har aflidit i fängelset).

2) Du danger que présente pour la moralité et la sécurité publiques la relation des crimes donnée par les journaux. Han yttrar (p. 4): »La contagion morale consiste en ceci: que les actes inspirés par les sentiments bons ou mauvais, pav les passions, par les bons ou mauvais in-stincts, donnent aux personnes qui ont connaissance de ces actes et qui sont susceptibles d^éprouver des sentiments, des passions semblables. le désir de commettre des actes semblables, en excitant en elles ces principes in-stinctifs». — Fkbe: Dégénérence et Criminalité (Paris. 1888. p. 141) anmärker: »Non seulement 1'exemple du crime, mais son évocation par la publicité des procès criminels, par les descriptions malsaines de certaius littérateurs pius avides de gain que de bonne renommée, sont des procédés ön ne peut plus propres à propager le crime». — Jfr Aubry: La Contagion du Meurtre. Paris 1888 p. 68—93, hvarest författaren egnat ett helt kapitel åt »du Böle de la Presse dans la contagion». — 8tarkk: 1. c. s. 151.

3) Efter de af Tropmann i Pautin föröfvade flerdubbla mord, hvarom de minsta omständigheter vid dessa brott förekommo i Pariser-tidningen Petit Journal, såldes under hela brottmålsransakningen denna tidning i en daglig upplaga af 500,000 exemplar. Tidningens direktör M. Millàud, anordnade, efter Tropmanns afrättning, en fest för 300 personer af sina vänner och medarbetare i tidningen, hvarvid han, under tacksamt erkännande af den betydande vinst, som tidningsbolaget skördat af berättelserna om nämnde mord, föreslog en toast för minnet af Tropmann, tidningens välgörare (bienfaiteur !) Despine: p. 17.