Om dödsstraffet

200 Bondeståndet beslutat dödsstraffets afskaffande.

att benägenheten tor grofva brott märkbart aftagit, på samma gång den allmänna rättsordningen blifvit bättre betrvggad än fordom Dessa fakta synas oss lemna, icke ett positivt bevis, men väl den allra största sannolikhet tor antagandet, att svenska folket numera hunnit det kultur-stadium, att dödsstraffet, utan äfventyr for den allmänna rättssäkerheten, kan ur allmänna strafflagen helt och hållet borttagas. Att äfven massan af nationen börjat ogilla dödsstraffet kan slutas af det i alla afseenden anmärkningsvärda förhållandet, att svenska Bonde-Ståndet vid 1862—63 års riksdag, efter en långvarig öfverläggning vid granskningen af förslaget till ny strafflag, för sin del beslöt dödsstraffets upphäfvande, ett faktum, som man icke utan orättvisa kan frånkänna all betydenhet1), just emedan frågan om dödsstraffets afskaffande är, såsom det blifvit anmärkt, en verklig kultur-fråga. Vid 1840 — 41 årens riksdag väcktes ock inom Bonde-Ståndet frågan om de qvalificerade dödsstraffens upphäfvande med det allvar, att Rikets Ständer for sin del beslöto och Kongl. Maj:t genom Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 sanktionerade dessa straffarters försvinnande ur den svenska lagstiftningen. Vid detta tillfälle, då frågan rörde användningen af qvalificerade dödsstraff, uttalade Bondeståndet den åsigt, som då lefde i folkets sinnen, och den lagstiftande makten har icke förgäfves lyssnat till detta Stånds

1) Vi kunna ej finna den förkastelsedom välgrundad, som författaren af »Några anmärkningar angående Strafflagen den 16 Februari 1864 (i Naümanns Tidskrift fur Lagstiftning och Lagskipning». 11: p. 319) uttalat öfver lionde-Ståndets beslut, ej heller den satsen fullt riktig, att »nämnde Stånd var det, som genuin sin bildningsgrad var minst lämpadt att bedöma frågan». Vore frågan allena en rättsfråga, skulle förf. haft fullkomligt rätt i sitt påstående; men då så icke är förhållandet, synes klandret orättvist. Från en motsatt synpunkt har mlttkhmaier uppfattat nämnde beslut, då han i Allgemeine Deutsche Strafrechtszeitung 1805. 2. infört protokollet öfver diskussionen i Bonde-Ståndet den 11 Juli 1863, tillläggande: »Diese letzteren (die Verhandlungen des Bauernstandes) verdie-nen noch eitie allgemeine Beachtnng. weil man bäufig anführt, dass das Volk mit der Ansicht von der Aufhebung der Todesstrafe nicht einver-standen sei, während wir in Schweden eben bei dem Bauernstand, der die Stimme des Volkes am meisteu ausdrückt, und wo nicht angenommen werden kann, dass die schwedischen Bauern von Sentimentalitet oder rein theoretischen Ausführungen geleitet wurden, die Mehrheit fiir die Aufhebung der Todesstrafe antrug».