Om dödsstraffet

VI Inledning.

sådant såsom rättmätigt1). Från dessa ursprungliga foreställningar om dödsstraffet såsom, dels

ett försoningsoffer åt en vredgad gudamakt, dels

en vedergällning for vissa brott, hafva vi att härleda detta straff, hvilket ännu qvarstår i de flesta länders lagar.

Hos forntidens tidigast bildade folk, hos Hinduer1), Egyptier och Israeliter, hade frågan om dödsstraffets rättmätighet icke varit föremal för någon närmare undersökning3). Begreppet menniskans rättigheter var ännu hos Greker oeh Romare ganska oklart eller allena satt i förening med begreppet om en fri medborgares. Der träldom var erkänd såsom en fullt laglig institution, der en fader under vissa omständigheter kunde döda sitt eget barn, eller mannen sin egen hustru4), der en gäldenär, som ej kunde betala sin skuld, var hemfallen till borgenärernas godtycke ända derhän, att borgenärerne hade väld, om han ej kunde betala, att stycka hans kropp sig emellan, i Grekland, i Rom säga vi, måste dödsstraffets rättmätighet icke hafva varit ifrågaställd. Drako, som i sin lagstiftning for Athen med dödsstraff belade äfven stöld af ett äpple, har åt sitt namn beredt en sorglig ryktbarhet.

För Greklands filosofer var i allmänhet straffets ändamål att afskräcka från missgerningar och enligt denna uppfattning borde alltså dödsstraffet verka gagnande för ändamålet4). Aristoteles förkastade visserligen den råa talionstheorien oeh yrkade att straff alltid borde stå i ett analogt förhållande till brottet, men godkände dock dödsstraffet. Af romerska tänkare, sådana

1) Thonirsen : Études sur Vhisloire du droit crimincl (le Goël ott In vengennce du sang dans la législntion mosaique) i Bulletin de l'Acadén)io royale de Belgique. 2:e Série. XX. N:o II. — Frauenstàdt: Blutrache und Todtschlugsühne. Leipzig. 1881. s. 1 — 23. — Günthkk: Bie Idee der Wiedervei-geltung. Erlangen. 1889. I s. 2. o. f.

2) Thonissen : Le droit criminel dans les livrés sacrés de lindé. Bruxelles. 1864. p. 25 — 30 i Bulletin de l'Académie royale de Belgique. 2:e Série XVIII. N:o 7.

3; IIetzel: Die Todesstrafe in ihrer Kulturgeschichtlichen Entwiek-lung. Berlin. 1870. s. o f.

4) FüSTEr, de Coulanoes: La Cité antiqtie (8:c cd.) Faris. 1880. p. 102 — 3. Günther: s. 140.

5) SiMiERscui.AG: Finton nls iiltester theoretischer Bearbciter des Sträf-rechts (v. IIoi,T7,endorfp'r Allgeweive deutsche Sträfrechtszeitung. Leipzig. 1863. III. s. 263-70).