Sida xxxiii
Inledning
XI
peiidus)■). En galge var ett vanligt appendix till hvarje herresäte och sjelfva formen på galgen utmärkte till och med den värdighet, som tillkom herresätets innehafvare. Loiseleur anmärker derföre: >Le gibet différait selon la qualité de chaqne seignenrie. D'ordinaire, le gibet du simple »seigneur liaut justicicr ctait A deux piliers, eeliii du chàtclain à »troia, du baron A quatre, du comte å six et du duc si buit. »Les coutumes déterminaient selon la divcrsitc des seigneuries »si les gibcts devaient c t re lids par devant ou par dehors, partes ou surfaités.»2). Vid portarne till alla städer fastades också hvarje kommandes första uppmärksamhet pä antalet galgar, som derstädes mötte ögat, jemte stegel och hjul med deri hängande eller derå uppspikade menniskokroppar. Dessa starka och ständiga påminnelser om döden skulle, så tänkte man, afskräcka illasinnade menniskor ifrån brottsliga tilltag. Kätteri, sacrile-gium, trolldom3), blasphemi, dråp på anförvandter, barnamord, mordbrand, förgiftning ocb tidelag bestraffades med döden på ett brinnande bål; crimen læsæ majcstatis med rådbråkning; rån, tjufnad m. in. med stegel och hjul eller galgen. Sedan Ludn)/ den Ileliye år 1255 infort inkvisitionsdomstolar i Frankrike,
1) Michelet: Origines du drott frangais. Bruxelles 1838. II p 208. Dksmaze: Les pénaUtés anciennes. Paris. >866. p. 35—36. ocb Curiositis iles anciennes justices. Paris. 1807. p. 317 — 18.
2) 1. c p. 130.
3) Detta s. k. brott bestraffades i synnerhet med utomordentlig stränghet. Michelet: Histoire de France an dix-septième siicle. XI. (Henri IV et. Richelieu) p. 298—305 egnar ett helt kapitel åt "la géographie de la sorcellerier'. En domare vid namn Remy (Remigius) har författat en skrift, kallad Dæmonolatreiæ libri tres (Krancofurti. 1697), deri ban anmärker, att lian låtit under 16 år bränna icke mindre än 800 trollkarlar och trollkvinnor, ocb tillägger belt naivt, att rättvisans utöfvando, å hans sida, varit af den afskräckande verkan, att sista året 16 personer sjelfve tagit lifvet af sig, hellre än att falla i hans häuder. BoniNUS, som skrifvit: De Magortim Daemonomania (Uasiliæ 1581): afhandlar i 1 boken 4 kap. de prrcsumtionibus adrersus Magos och i 5 kap. de pænis, qvas merentur Magi, hvarest uppräknas ej mindre än 15 särskilda arter af trolldom, alla belagda med dödsstraff.
Det är bekant att Tempelherrarnes stormästare Jacques Molay och åtskilliga Tempelherrar, dömda för trolldom, brändes lefvande på bål i Paris 1313. —Garinet: Histoire de la Magie en France. Paris. 1818. om-förmäler flere hundra exempel af män och qvinnor, som i Kx-ankrike afrättades för trolldom.
Källa: Project Runeberg ·