Om dödsstraffet

BenAdniugsrättent rättsliga betydelse.

299

efter det att Högsta Domstolen öfver inkomna nådeansökningar afgifvit yttrande, och han hört sina rådgifvares anförande till statsrådsprotokollet, kan i nådefrågor fatta beslut.

Benådning är numera enligt svensk lag den regeringshandling, hvarigenom konungen for ett särskildt fall af brott upphäfver ett lagbuds förbindande kraft, undanrödjer det kriminela ansvar, som af lagbudet omedelbart skulle följa, och antingen mildrar detta ansvar eller fullständigt befriar gerningsmannen derifrån. Om benådningsrättens omfång behöfva vi icke vidare yttra oss, än att anmärka, att derunder har äfven räknats amnesti (genom så kallade pardonsplakat), hvilken art af benådning fordom varit bruklig vid konungars kröningshögtidligheter Här i landet har den dock icke förekommit senare än 1834, da konung Carl XIV Johan den 20 Oktober samma år, efter statsrådets hörande, lät utfärda en »allmän och fullständig amn est i for dem, som efter konungens ankomst till Sverige blifvit dömde för politiska förbrytelser eller högmålsbrott *).

Den tid har funnits da benådning betraktades allenast såsom ett personligt ynnest be vis från monarkens eller furstens sida, eller såsom blptt en yttring af hans milda sinnelag. Benådning var då en akt af rent godtycke. Med en riktigare rättsuppfattning har benådning först erhållit den rätta betydelse, som intill senaste tid förvärfvat erkännande åt be-nådningsrätten inom alla civiliserade staters lagstiftningar Lagstiftaren må så omsorgsfullt och eftertänksamt som möjligt i lagen bestämma och uttala straffpåföljderna för lagöfverträdelse!-af allehanda slag, så skall dock alltid, förr eller senare, inträffa att dessa lagbestämmelser visa sig ofullständiga och bristfälliga samt att de i lagen stadgade straff i vissa särskilda fall icke längre motsvara rättvisans fordringar och att deras fortsatta tillämpande skulle medföra orättvisa och göra summum jus till summa injuria Det är i sådana fall, som benådning bör ingripa för att undanrödja orättvisan och likasom utjemna det allt for stränga i lagbudet genom att i stället infora en mildare bestraffning, som dock kan göra tillfyllest att betrygga den all -

1) K. Kungörelsen härom tinnes intagen i Svensk Författningssamling (N:o 31) 1834. Den afsåg närmast f. d. kapten A. Lindeberg, dömd till lifvets förlust för smädliga yttranden om konungens person, men benådad med 3 års fängelse å Waxholms fästning, hvilken nåd L. vägrade emottaga.