Om dödsstraffet

4

efter Landslagarna och d. y. Stadslagen: »giui liif >noot liue, giiffui liiff fore liiff» ').

Det bör icke här lemnas utan uppmärksamhet, att i 13:de seklet en märklig vändpunkt synes hafva inträdt i vår kriminallagstiftnings historia. Då förut, inom de särskilda landskapen, rättsförfattuingen sjelfständigt utvecklat sig sålunda, att de rättssedvanor, hvilka efter hand uppstodo, traditionelt fortlefde och genom domslut på tingen ytterligare utbildades, visar sig deremot med Birger Jarls tid ett nytt element i lagstiftningen. Denne mäktige man började nämligen sjelf utförda allmänna stadgar eller påbud afsedda att gälla för hela riket, och lade derigenom den lagstiftande makt, som förut allena utöfvats af folket på tingen, till betydlig del i Konungens ocF~dèdå makt-egandes händer. Magnus Ladulås fullföljde samma grundsats och dessa allmänna stadgar af Birger Jarl, Magnus Ladidås och Magnus Eriksson banade, under senare hälften af 13:de och förra hälften af 14:de seklet, vägen för en för hela riket gemensam lag — Landslagen.

I Konungens Råd upptogos lagmännen, de af landskapen valde vårdarne af lagen; biskoparne sutto äfven der; och understödd af lagmän, biskopar och andra Rikets »främste män», kunde derföre konungen besluta och utfärda dessa allmänna stadgar och för dem påräkna åtlydnad i de särskilda landskapen. 1 dessa stadgar, deri språket ofta förråder att en kl er k2) måste hafva fört pennan, finner man den grundsatsen uttalad, att Konungen vore förpligtad att upprätthålla den allmänna friden, såsom en honom af Gud ålagd förbindelse, och att derföre, å d en Högstes vägnar, föra svärdet. Det säges i temligen tydliga ordalag, dels i stadgan af år 12803), då Magnus Ladidås åberopar »hans uathum oos bauer alt giuit oc sinum tiænistu

1) M E L L. Dr. VI 2; Chr L L. Dr. VI 2; St L. Dr. VI 1; Sk 5.

2) Klerkerne voro denna tids bildade jurister, emedan de ofta i utlandet, särdeles vid Universiteten i Bologna och Paris, studerat den Ca-noniska Rätten. Sådana rättslärde voro Mäster Andreas And, domprost i Upsala, hvilken sannolikt varit den, som i skrift redigerat Uplandslagen, biskop Konrad Rogge i Strengnäs, ärkediakonen Ragwald Ingemundsson m. fl.

3) Enligt Hadorphs uppgift, i Bihang till hans edition af Bjärköa-Rätten, men årtalet ovisst.