Om dödsstraffet

6

Arter af Lifsstraff. 6

2. stegling.

Detta var deremot ett nesligt dödssätt och användes derföre för brott, som utmärkte skändlighet. Mördaren, hvilken på ett hemlighetsfullt, svekfullt eller nedrigt sätt dödat en menniska, skulle steglas (mor|iari a stæghl)1).

3. stena till döds,

(steuka i hæl), (mæ|> stenum tyrfa), (doma uudi sten, vudi griot (gryt)2) hvilket äfvenledes betraktades såsom ett nesligt dödsstraff.

För brott, för hvilka mannen skulle steglas, dömdes qvinnan att stenas3). Ett för tjufnad särdeles nesligt sätt att stenas, ehuru dervid icke alltid döden följde, var då gernings-mannen, sedan hans hufvud blifvit rakadt, besmordt med tjära, och fjäder deri strödd, tvangs att springa gatulopp mellan 2 rader män, hvilka på honom kastade stenar, torf m. m. Det sades derföre: att »döma til torf ok till tiæru»4) och den bestraffade tjufven benämndes »torfs ma|»r», »tiæru nia|ir», »gatu

1) Ö G L: E[). 17. pr. »Nu kan sua uar|ia at kona myr|>i man sin: ælla bonde kuna sina. |ia skal han stæghla æn han gær |iat ok hana stenka æn hon gær |>æt» 21. 25. — ü L: M. 13. 2. »wæri ba|ii fegh. ma-firin upp a stceghl ok konæn uti di gry tv. 31. pr. »Fællis |iæn ran ællr mor|) witis |ia skal mor/mri a stæghl ok ransman undir sivterpn. — 8d L: 11. 13 pr. — Vm L II: M. 12 »Nu far bonde dræpa husfro sina . .. Fælla }>e ban.

gauge |ia bonde til stcegls.....fællis hon at wilia wærk. dömis |ia hon

mæ\< stenum tyrwasD. Jfr M E L L: H. 1, 25. 9. — Chr L L: H. 6.

2) ÖGL: E[). 17. pr. 21, 25. Va|i. 31. I.-UL: M. 13: 2. (Se not 1 här ofvan). — Sd L: M. 28. pr. »dömis |ia kuna undisten». — M E L L: H. 5.

3) Se not 1 och 2 här ofvan.

4) V G L: I. Md 8 »lati si|iæn dömæ ugildæn han til bugs ok til hangæ. til torf ok til tyærun. II. Dr. B. 19. — Härmed bör jemnföras hvad de gamla norska lagarna innehålla i liknande straff för tjufnad. I ä. Gul. L. 253 säges det: »En ef hann stelr minna fe. |ia scal hanom skapa gotu.

oc kasta a hann griote. æöa torve..... En su gata scal væra uiu boga

lengd. fulltida mannz. En |>a scal fiyrva hann med griote oc med torve. oc fellr hann iltlagr ef hann fellr». — Fr L. XIV. 12. »En ef madr stell minna en ertog. så er torfs maàr oc tiöruv. —ä. Bj R. 168. »Nü ef madr stell i kaupförum. j)à gerir hann sik at gåtu jiiofi. Honum skal raka koll. ok bræda skal koll hans. ok taka dun. ok dyna [>å skulu allir skiparar gera honum gåtu ok standa två vega. ok skal hann renna til skögs ef hann må. en hverr peirra manna er [iar er. på skal kasta steini eör kef-liveli eptir honum». — Jfr ock de Anglosachsiska lagarna, hvarest i Konung Æthelstan's lag VI. 6 3. stadgas: »Gif he hine |ionne forstalede, |jæt hine man lædde tö [>ære torfungeß.