Om dödsstraffet

Arter af Lifsstraff.

7

|>iof», äfven »stens tna^er oe strandar», den sistnämnda benämningen sannolikt deraf att straffet vanligen verkställdes vid stranden af nägon elf eller sjö').

4. hängning.

Detta äfven såsom nesligt ansedda straff tillämpades förnämligast vid full tjufnad (d. ä. tjufnad af 1 /., marks värde, men betraktades dock såsom mindre vanhedrande än stegling2).

5. lgf vjyixLa. biäiinas (»i bali brinna»3).

Detta straff användes på giftblanderskor eller trollpackor och såsom ett talions-straff på mordbrännare, som grepos på bar gerning, men äfven såsom straff för qvinnor vid brott, för hvilka mannen steglades.

6. lefvande begrafvas.

Detta hufvudsakligen for qvinnor afsedda straff anföres sällan i lagarna och synes hafva blifvit satt i stället för steglin g, hvartill männer allena kunde dömas. Det stadgades dock äfven för tidelag4).

Da målsegaren ursprungligen tillerkändes rätt att, under vissa begränsningar, sjelf utöfva hämnd och sålunda att döda sim vedersakare, var det en med rättsuppfattningen i äldre tider öfverensstämmande följd att, då sedermera den brottslige pa tinget dömdes till något af de nu nämnde dödsstraffen, skulle hain till målsegaren äfven öfverlemnas för straffets exeqverandeä).

1) Vm L: I. kr. 11. |.j. 2. — II. M. 26. 11.

2) V G L: I |). 3. II. f- 24. — Ö G L: Va|>. 32. 1; 6. — ü L: M. 38. »si[iæri mughu |ie han a galghæ celh gren latæ ok fiær upp heengiæv. — Sd L: |). 3. — Wm L: 1. [). 6. II. M. 26. 3. — M E L L: f>. 8. — Chr L IL : T. 9. - Lex Scanica 95.

3) U L: M. 19. pr. »Bær konæ forgiærningær nmnni ... . falls hun. |ia a hun j. bali brinntea. V. 25. 1. »|iæn skal J. bali brinnæ sum braent hawær fore bondænum». — Sd L: M. 32. — Ö G L: E[j. 31. — ME L L: H. 10. — Chr L L: H. 6: 10; 11. I den yngre Landslagen har straffet att stenas för qvinna blifvit ändradt till att brännas å bål. Jfr ock y. St Lagen H. 1, 2 pr. 3, 4, 8, 10.

4) U L: M. 49 »[ia skall hanse. j ior|) gravæ. æi ma kono stgæhlæ æller bængiæ». Ek. 15: 8. »fællæ |>er han. |ia aghær han livændi i. ior|) grävæs ok swa |iæt fæ sum han |ie syund mæ|> gior|ji». — Chr L L: H. 14: »döma han qwikan j iordh meth sama diwre græuas eller j elde bræn-nas». — Hyltén-Cavallius; Wärend. II. s. 407 omtalar att enligt Sunnerbo härads dombok år 1611 blef en man dömd för crimen bestialitatis »quick i jordti ehuru häradet bad att han måtte komma till yxenv

5) Jfr Sd L |). 3.