Om dödsstraffet

8

Lifsstraffen under Medeltiden.

Menigheten biträdde förmodligen härvid, alldenstund våra landskapslagar ej omtala någon bödel. Det__är först i stadslagarna

och i den yngre landslagen som en skarprättare omförmäles, hvfflien skulle, å samhällets vägnar, verkställa ådömda straff1).

Under den period af vår kulturhistoria, hvilken utmärker sig för så mycken laglöshet, våld och oordningar af alla slag, vi mena den, som infaller under 14:de och 15:de århundradet, ja, man kan tillägga i viss grad äfven det 16:de århundradet, utvecklades i vårt fädernesland ett slöseri med dödsstraff och med de mest grymma stympningsstraff, som i sanning måste väcka häpnad. Det visar sig emellertid allra bäst af samhällstillståndet under detta långa tidehvarf huru ringa de mest barbariska straff, de mest plågsamma dödssätt och kroppens sargande eller stympande, förmå stäfja illasinnade menniskor från väld eller att afhålla dem frän brott. Hvilken tid har väl att uppvisa, å ena sidan, så skändliga gerningar, sådant forakt for lag och den svagares rätt, och, å den andra sidan, så grymma, så ofta af lagarna hotade dödsstraffoch kroppsstraff som just denna? — Hvad kan bättre ådagalägga oförmågan hos det stränga straffhotet eller sjelfva verkställandet af de grymmaste dödsstraff att åstadkomma aktning for lag och annans rätt än just beskaffenheten af samhällstillståndet under denna tid? Och månne man icke är befogad att fråga, om icke de grymma straffen, den stora misshushållningen med de menniskolif, som i lagens namn ärligen uppoffrades for ganska ringa öfverträdelse^ i sin mån bidrogo att förvilda sederna under Medeltiden, att framkalla åsidosättande af all aktniug for en stadgad samfundsordning och att förqväfva alla ädlare känslor for menskligt lidande eller nöd? Landslagarnes och Stadslagens ständiga straff hot, »miste hals», »miste hand och hufwud», »gånger fore halz ok goz», miste hud och öron», »miste näsa och öron» o. s. v. voro till den ytterlighet stränga, att man förvånad frågar sig, om de någonsin kunnat

1) Bj K 11:6 stupugrevi; Wisby StL: 1 59.60. - Chr L L: Dv 30. Guimm: Deutsche Rechtsalterthümer. p. 882 anmärker: »Strafen zu vollstrec-ken scbeint ursprünglicb nicht das amt bestimter leute; wie die gemeinde selbst das urtheil fand, muste sie auch an des9en vollziehung hand legen :p jfr Nordström: p a. 9t. II. p. 413; v. Amira: Altnorw Vollstreckungs-verfahren, p. a st.