Om dödsstraffet

Principerna för Dödsstraffet.

9

tillämpas. Icke mindre stränga .straffhot, icke mindre grymma bestraffningar förekomma i de så kallade Gärdsrätterna, eller de af konungarne for sina följeslagare, husfolk och tjenare särskildt stiftade lagar, hvilka gifvit upphof till senare tiders krigsartiklar och hofordringar. I den Gårdsrätt, hvilken blifvit kallade Magnus Erikssons') och som anses vara den äldsta svenska Gärdsrätt, stadgas det, bland annat, att den, som slog en annan ett blodvite skulle »mista högra hand sina», eller för ett käpp-rapp (kepshogg) »stingas genom hand sina», eller vid stöld af 2 öres värde hängas.

Då den dömande makten i sista hand var lagd i Konungens, ansåg man i Medeltiden såsom en af de förnämsta dygderna hos en Regent, att han med yttersta stränghet tillämpade lagarnes hot om de grymmaste straff for åtskilliga missgerningar. Den märkvärdiga, till vår tid bevarade, sedolärande skrift från medlet af 14:de århundradet, hvilken kallas »Um styrilsi kununga ok höfpinga» innehåller ock en erinran härom, då deri säges, att konungen »ær Gu|>s sysluman i |iæssi uærild, sätter til at döina ok plagha oik pina ilgærningismæn ok næfsa pönj, for |iera brut»'-). Att fförst pluga och pina illgerningsmän till bekännelse samt sedani låta straffa dem, betraktades alltså såsom en förtjenst hos Regenten.

Grundtankarne i alla dessa lagar från den laglösaste tid i vår historia äro dessa:

I. att talion är den högsta rättvisa, enligt iGuz rättr», d. ä. den Mosaiska lagen;

alltså »giffi liff' fore liff», »giældi ögha fore ögha», »giældi tan fore tan»; samt

II. att med de strängaste straff3) skall lagstiftaren söka afskräcka ogerningsmän i från brottsliga handlingar.

1) Se härom M auber: Das eelteste Hof reellt des Nordens. Munchen.

1877. s. 81. o. f

2) Um Styrilsi Kununga ok Höfpinga, utg. af E. Geete. Stockholm.

1878. s. 16 samt Södervall: Studier öfver Konunga-Styrelsen Lund. 1880. s 5.

3) »Ospakum til næfst ok ognær». Jfr företalet till D L och Chr L L.