Om dödsstraffet

10

Reformationens inflytande.

Med Wasa-Komuigarne begynner ett nytt tidskifte i vår historia. En stadgad samfundsordning utvecklar sig under 16:de och befästes under 17:de seklet. Nationen, som har utkämpat sin ynglingaålders — Medeltidens — inre strider, inträder i mannaålderns mognade stadium och erhåller småningom ett ordnadt rättstillstånd. Åsigterna om strängheten i straff, isynnerhet om nödvändigheten af hotelse om dödsstraff, äfven for ganska obetydliga forseelsor, för att bringa ett lagbud till efter-lefnad, qvarstodo dock bärunder, ända till slutet af 17:de seklet, nära oförändrade. Bevis härpå träffas öfverallt i de yngre Gårdsrätterna, i krigsartiklarna, i hoforduingarna1), i jagtlagarna, och i en mängd spridda forfattningar från denna tid. I Hertig Carls privilegier tor Carlstacl af den 5 Mars 1584 stadgades sålunda i 4:de punkten att »den som härefter idkar det hittills brukliga, men skadeliga landskiöp skal plichta 1) 40 mark, 2) 100 mark ok 3) mista lifweti. Gustaf II Adolf föreskref i Stadgan den 2 Aug. 1620, att den, som dödade en elg, skulle mista lifvet och i Stadgan den 26 Mars 1621, att den, som skjöt en svan »han skulle til lijfwet straffat varda»; och till motiv för dödsstraffets användande anföres, att det måste exeqveras på det att »synd må androm til varnagel i tijdh straffat blifwa», såsom han säger i 1614 års Rätte-gångs-Ordinantia.

Den af Gustaf I genomförda Reformationen hade emellertid ett högst väsendtligt inflytande pä kriminal-lagstiftningen från denna tid, hvilket icke bör förglömmas. Kyrkan hade nämligen förut genom sin särskilda lagstiftning med penitens och andra korrek-tiva medel bestraffat en mängd arter af osedlighet och hvad man kallat religionsbrott och den Canoniska Rättens bestämmelser härom hade, om ock modifierade i flera stycken, ingått i landskapslagarnas kyrkobalkar. När nu, efter Reformationen, Kyrkan förlorat en stor del af sin domsrätt, måste Staten i stället bestraffa sådana brott. Men härvid företer sig då den anmärkningsvärda omständigheten, att Öfverheten, då den upp-

I) Gustaf Ls Gårrlz-Rätt d. 16 Oktober 1544; Gustaf I:s Krijgz-Artiklar d. 12 Januari 1545: — Erik XIV:s Hof-Ordning och Artiklar d. 19 November 1560. — Johan 111:8 Gårdz-Rätt 1569 eller 1573. — Hertig Carls Gårds-Rätt 1590 — Carl X:s Gustafs Hof-Artiklar d. 13 Juni 1665 (i Schmedemans Samling af Kgl. Stadgar och Förordningar).