Om dödsstraffet

Dorastolarnes rättspraxis.

19

gilera huruledes Synder, Skam oeli laster . . . behörigen eorri-geras och straffen delictis noga proportioneras matte». Denna egentligen åt Hof-Rätterua lemnade frihet1), hvars ändamål var att afhjelpa en föråldrad lags brister, afsåg likväl endast de tillfallen, der lagen ieke var fullt klar, men synes hafva blifvit utsträckt längre, än fräu början ämnades. Derföre ansåg sig Carl XI uti Kongl. Brefvet t. Svea Hof-ßätt d. 14 Nov. 1684 2) böra erinra att »Wij hålla wäl betänkeligit, at i the saker, som efter Lagen och Ware Förordningar äro klare, at låta ankomma på Sainweten, utan at Domaren uti Civil och Criminal äh-render stricte rätter sig effter Lagen och Våre Förordningar, waraudes ibland något äfventyrligt med samveten». Om det stora inflytande, som emedlertid praxis i början af 18:de seklet utöfvade på lagens modifierande, vittnar Nehrman, då ban i sin Jurisprudentia Criminalis (§ 15) yttrar: »att åtskilliga brott afdömdes efter sedwana, så att Domaren, som i sådana måls afdömande ej thes mera öfwad war, icke wiste stundom, b war efter ban döma skulle».

Till bevis både huru lagstiftaren under 17:de seklet fullt och fast trodde på nödvändigheten att genom hotelse af dödsstraff söka afskräcka från brott, äfven af jemnförelsevis ringa beskaffenhet, samt huru det in praxi högst godtyckligt förfors, tillåta vi oss anföra följande. Under Distings marknad i Upsala år 1667 hade åtskilliga studenter tillställt oväsende på gatorna och under oljud och skymford öfverfallit fredliga innevånare i staden och marknadsbesökande. Uti skrifvelse till Universitetets Rector d. 13 Februari samma år anbefallde Kongl. Maj:t (Förmyndare-Regeringen) Consistorium, att »the skyldigaste til lifwet, the medleste til perpetuel relegation och the sidste, som minste skulden kunne hafwa, til relegation af wissa åhr, fällas måtte», och uti Nådigt Bref samma dag till Landshöfdingen i Upsala Län förklarade Kongl. Maj:t, att »Wij hålla nödigt at straffet öfwer them af then studerande ungdomen i Upsala, som så wäl i fjol som nu nyss i Distingen sigh med uplopp och grassation försedt hafwa, måga så straffas, at the så wäl som andre kunna förmärkia det intet wara något skämt

1) Se exempel härpå hos Rååf: Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre Härad i Östergötland. Örebro. 1861. III. s. 46—47.

2) Schemdeman: s. 876.