Sida 133
En dag vid Eclisfontaine
i detta ställningskrig bereda de tyska befälhavarna någon större svårighet att skaffa tillfredsställande bilder av grupperingen på franska sidan. General Bernhard frågade också hur det var med fransmännens förplägnad. Svaren voro ganska ojämna. De flesta voro nöjda, men ett par soldater påstodo att de under den sista veckan blott två gånger fått varm mat, vilket väl sannolikt berott på att de haft sin post på ett ställe dit det över huvud var omöjligt att skaffa fram någon soppa. Sådana poster äro för övrigt i fält ej ovanliga. Man brukar benämna dem »de farligaste».
Slutligen framställdes till fångarna frågan om de hade några dagböcker. Åtta eller nio man svarade härtill ja. Böckerna överlämnades till generalen, som behöll dem. Även på detta sätt erhåller man många viktiga upplysningar om trupprörelserna på motståndarnas sida och detta ofta ur skenbart betydelselösa anteckningar, som endast av fackmannen kunna tolkas. General Bernhard läste sedan upp för oss ett stycke ur en av dessa dagböcker. Det var det sista som fången skrivit föregående dag. Det hette bland annat: »Preussarna beskjuta Varennes. De skjuta bra i alla fall, ty i går natt träffade de med en av sina granater general X... just då han gått och lagt sig.» Då utropade general Pfeil: »Kors, är han död! Honom har jag råkat en gång.»
General Bernhard sade mig att de franska fångarna alltid uppförde sig hövligt och uppmärksamt och svarade korrekt och sanningsenligt på alla frågor. I de flesta fall tilltalade de honom: »mon général», därmed visande att de kände den tyska
Källa: Project Runeberg ·