Sida 299
Vid Fjärde armén
och bad att få ett glas vatten. Det skaffades genast, han drack begärligt och tackade. Vi gjorde en flyktig rond till de andra och kommo efter fem minuter tillbaka till soldaten vid dörren. Då var han död och hans blick förlorade sig öppen och sökande i det okända. Men läkaren gick fram och tryckte kraftigt igen hans ögonlock, klappade honom vänligt på pannan och sade med kamratens ton: »Sov, sov så gott, min kära gosse.» Och sedan blev hjälten, iklädd sin uniform och sin soldatkappa, buren till den lilla kyrkogården utanför byn. Ett tröskverk i gång.
Visst var det beklämmande och tungt att stå vid så många dödsbäddar. Här skördades ju dagligen män i blomman av sin ålder i skyttelinjen och på lasaretten. Men man blir van vid denna anblick liksom soldaterna själva, ty på dem verkar det icke det
Källa: Project Runeberg ·