Sida 412
Antwerpen dagen efter dess fall
iskallt vatten med rep mellan tänderna för att därmed sedan kunna hala över pontonerna. När även detta lyckats, var Antwerpens öde beseglat. Klockan elva på kvällen den 7 oktober började bombardemanget av staden. På uttrycklig befallning av kejsaren skulle alla från historisk eller konstnärlig synpunkt dyrbara byggnader, såsom katedralen, de övriga kyrkorna, rådhuset, museerna, m. m. skonas. Till förteckningen på de delar av staden, som icke fingo beskjutas, hörde också Zoologiska trädgården.
Hela den 8 oktober fortfor beskjutningen och eld utbröt på flera ställen. På kvällen och natten såg man från alla håll de brinnande bålen, som kastade sitt röda sken upp mot vattenångorna från havet och de virvlande rökmolnen. Under loppet av natten till den 9 oktober tilltog bombardemanget i häftighet och fortfor ännu på förmiddagen. Men då klockan var elva, upphörde beskjutningen plötsligt. Och klockan tre drogo de segrande tyska trupperna in med klingande musikkårer och med fanorna fladdrande framför regementena. Några gatustrider ägde icke rum och inga civila sköto från fönstren. Därför tillfogades Antwerpen ingen annan skada än den det lidit genom bombardemanget.
Detta skedde alltså klockan tre den 9 oktober. Och nu var klockan sju på morgonen den 10, och jag befann mig på väg till generalguvernementets palats vid Rue de la Loi mitt emot parken. Vid ingången kommo tre unga officerare emot mig, glada och livade, och hälsade som om vi hade varit barndomsvänner. De hade fått i uppdrag, sade de, av fältmarskalken att ledsaga mig till Antwerpen. »Om doktorn
Källa: Project Runeberg ·