Sida 432
Antwerpen dagen efter dess fall
grannar varit, ty av deras hus kvarstodo endast nakna murar. Själva hade de väl varit bortresta, men hon trodde, att deras tjänare stannat kvar, ty hon tyckte sig hava hört nödrop från det hållet, då granaterna slogo ned. Till sist fingo vi veta, att den ädla damen var ingen mer och ingen mindre än den berömde belgiske historiemålaren Karel Ooms’ änka, och att hon bott kvar i villan efter sin mans död år 1900. Efter honom hade gatan fått sitt namn.
Efter en enkel frukost gjorde vi slutligen en tur till hamnens norra delar och kastade en flyktig blick på de ångfartyg, som lågo i hamnbassänger och dockor. På ett av dem gingo vi ombord. Det var en tysk ångare, Celadon, som på främre däcket bar spår efter sprängskott. Vi hörde sedan, att alla fartyg i hamnen fått sina ångpannor förstörda för att icke kunna brukas av tyskarna.
På eftermiddagen sågo vi den långa krigsbrokolonn, som vi passerat på vägen till staden, komma in förbi katedralen och gå ned till närmaste del av hamnkajen, som är överfartsplats till Tête de Flandre. Här skulle väl slås en bro, tänkte vi, i stället för den, som blivit sprängd.
Av stort intresse var också att iakttaga, hur befolkningen redan nu började att återvända till sin stad. Många voro emigranterna icke, men här och var såg man dock män och kvinnor med bylten på ryggen, öppnande sina portar från gatan. En karl kom dragande två gamla kvinnor på en kärra, som för övrigt var rågad med knyten och andra mobilier. Ett par kaféer och hotell öppnade likaledes sina portar och
Källa: Project Runeberg ·