Sida 433
Antwerpen dagen efter dess fall
ett fåtal butiker följde deras exempel, särskilt sådana där matvaror såldes.
Tiden var inne för uppbrott och vi vände åter mot Brüssel. Långt hade vi icke kommit, då vi mötte tre reservbataljoner med blottade fanor och en muntert spelande musikkår i täten av marschkolonnen. Soldaterna hade, som så många gånger förr, smyckat sina gevär med små blombuketter, och deras anleten skeno som vanligt av glatt mod och gott lynne.
Även nu tittade vi in i ett slott vid vägen. Aldrig skall jag glömma de intryck, som bestormade mig, då jag vandrade genom dess tomma, skumma gemak. I sovrum och gästrum en trappa upp stodo bäddarna orörda i det skick husets herrar och gäster lämnat dem. Täcken och lakan voro rivna åt sidan, över stolskarmarna voro handdukar slarvigt kastade, handfaten stodo halvfulla med begagnat vatten, och tvålbitarna lågo fasttorkade i sina koppar. På nedre botten hade den stora, förnämliga matsalen sin plats. Bordet stod dukat. På ett större fat låg knappt hälften kvar av den rätt, som sist serverats, en omelett. Ett tiotal gäster hade deltagit i målet. Somliga tallrikar voro tomma, på andra låg ännu något kvar av omeletten. Knivar och gafflar lågo huller om buller bland brödbitarna vid sidorna av kuverten. Ett par champagneflaskor voro tömda, medan en tredje ännu innehöll en skvätt av det glada vinet, som nu förlorat sin skummande friskhet. Några servetter lågo hopknycklade på bordet, andra på stolarna och ett par hade fallit ned på golvet. Allt vittnade att ett hastigt och brådstörtat uppbrott skett. Kanske kanonernas dånande sång kommit oroande nära, eller kanske till och med
Källa: Project Runeberg ·