Från fronten i väster september-november 1914

705 chefen för 6. armén, generalöversten Rupprecht, kronprins av Bajern. Avståndet uppgår till 34 kilo- meter och tillryggalägges lätteligen på tre kvart, men de många posterna på vägen kräva också sin tid. Klockan fattades fem minuter i åtta, då vi kommo fram. En adjutant förde oss till en salong, och där hade vi icke väntat en halv minut, då kronprinsen kom in. Han hör till de sällsynta människor, som alla älska och beundra — utom engelsmännen, ty jag tror att fransmännen icke kunna undgå att ägna honom en gärd av aktning. Inom tyska armén anses han vara en mycket framstående härförare, en boren ledare av operationer i fält och en grundligt 'skolad soldat. Till utseende, sätt och tal är han i högsta grad vinnande och sympatisk, varken kunglig eller ödmjuk, men flärdfri och enkel som en vanlig män- niska. När man vet att han nyligen drabbats av den största enskilda sorg, som kunde nå honom, så tror man sig måhända märka spåren därav i hans ansikte — ett drag av vemod, men eljest förråder han icke med en min eller en suck, hur djupt han sörjer den lille trettonårige prinsens, hela Bajerns älsklings bort- gång. Här gäller det fosterlandet och riket, då måste alla enskilda sorger vila tills efteråt. Kronprinsen har icke heller tid att sörja eller tillfälle att tänka på den saknad och tomhet, han kommer att känna vid sitt segerrika intåg i Munchen. Han lever för och med sin armé och är som en far för var och en av sina soldater. Hela sin tankekraft, hela sin fysiska styrka, hela sin tid offrar han för det enda stora mål, som hägrar framför alla inom tyska armén. 45. — Sven Hedin.