Sida 717
Söndagen den 1 november
Till höger om kejsaren satt hertig Adolf Fredrik av Mecklenburg, till vänster furst Löwenstein. Mitt emot kejsaren satt kronprinsen-värden, till höger om honom generaladjutanten, generalöversten von Plessen och till vänster jag. På min andra sida hade jag general- löjtnant von Marschall, som till vänster hade överste Tappen i kronprinsens stab. Till vänster om furst Löwenstein hade krigsministern, generalen Falkenhayn, sin plats, och mellan honom och general von Plessen satt chefen för kronprinsens stab, general Krafft von Dellmensingen. Vid ett annat bord av ungefär samma storlek var det dukat åt övriga herrar i kejsarens och kronprinsens staber och uppvaktning. Kejsaren var vid ett briljant lynne. Jag vet verk- ligen icke om han kan vara annat, ty de gånger, jag haft den äran att träffa honom, har han alltid varit glad, älskvärd och spirituell. Väl kan han i dånande ord uttala sitt misshag över någon föraktlig handling från fiendehåll, men han blir snart solsken igen och skrattar medryckande åt något lustigt infall. Han har en storartad förmåga att sätta liv i ett samkväm och hålla samtalet på högspänn — såsom här i över 21/2 timmar. Därvid berättar han en mängd högst märk- liga nyheter, händelser som timat på olika håll under de senaste dagarna och vilka åtminstone för hertigen och mig voro fullkomligt nya. Om man frågar kej- saren om förhållandena i något mer eller mindre fjär- ran land, från vilket glesa och motsägande underrättel- ser kommit, håller han på rak arm och med mästerlig disposition en verklig föreläsning om dess inre och yttre politik, dess folkstämningar, dess resurser och dess vapenmakt. Jag vet mig aldrig hava träffat någon,
Källa: Project Runeberg ·