Sida 759
Farväl, Bapaume!
749 kanonerna och lura soldaterna på varandra från skytte- gravarna. När allt går normalt, kan flygaren vara uppe i tre timmar. Sedan han utfört sitt värv för dagen, går han tillbaka till tyska sidan, stannar motorn och glider ned på fyra minuter, som dock synas oändligt långa. Han sjunker i glidflykt och kan under vissa förhållan- den landa, utan att åter sätta motorn i gång. Det är icke fritt att han känner det skönt att åter sätta fot- terna på marken. Riktigt lugn har han dock sällan, ty just flygstationerna uppsökas av fientliga bomb- kastare. De franska flygarna gå ofta upp utan spanings- officer, för att i stället för kamratens vikt kunna med- taga flera bomber. Är apparaten tyngd av två man, kunna endast tre bomber medtagas, eljest tagas sex eller fler. Träffsäkerheten beror på övning. De flesta bomber göra ingen skada alls. Egendomligt nog synes det vara hästar som drabbas mest. För några dagar sedan gick en flygare över en bivack i när- heten av Bapaume. Fem man ansågo rådligast att taga skydd under en tungt lastad bagagevagn. Men vagnen träffades och av karlarna funnos endast trasor kvar, då hjälp anlände. Jag har redan förut talat om den oerhört viktiga roll flygmaskinerna spelat under detta krig, och huru de, under de månader kriget varat, manövrerats med en allt högre grad av fullkomning. Min sagesman trodde sig kunna påstå, att den som har de bästa flygmaskinerna och skickligaste aviaterna vinner i ett ställningskrig, ett verkligt fästningskrig, sådant som det nu vid västfronten pågående. Ty det beror i
Källa: Project Runeberg ·