Från fronten i väster september-november 1914

759 klass hittade ett skapligt rum och en skrubb med säng tre trappor upp. Hertigen ville på inga villkor, att jag skulle ligga i skrubben, hans storartade värd- skap förnekade sig icke heller här. Men jag sade honom, att jag hellre låg på gatan än i det stora rum- met, medan han låg i skrubben. Naturligtvis voro vi lika envisa båda två — annars hade det aldrig lyckats oss att gå genom Afrika och Asien. Till slut enades vi om att dra lott, och jag fick skrubben och sov gott, när jag äntligen kom i säng och hade slutat att tänka på den lockige, blåklädde gossen. Men ännu var det långt ifrån natt. Klockan var blott nio, och hertigens gästfrihet var icke slut ännu. Vi gingo till Europäischer Hof, och där beställde hertigen ett lukulliskt aftonmål med skummande champagne. Vi sutto i timmar och samtalade om de underbara öden, vi upplevat tillsammans under de förflutna dagarna, helt alldagliga händelser för hertigen som är soldat, men så mycket märkvärdigare och oförgätligare för mig. Midnattstimmen hade redan slagit, då vi helt oförmodat blevo buss med ställföreträdande guver- nören i Metz, generalen av artilleriet von Pelkmann, en liten herre med gråa mustascher, men ett stort original med tvärsäker syn på livet, universum och hela den övriga skapelsen. 1 sällskap med honom befann sig friherre von Tauchnitz. Att denne var »Kommandeur der Kraftfahrtruppen des Armeeober- kommando Falkenhausen» var ju ingenting att förvåna sig över. Men han var också brorson till chefen för det förlag som på hela Europas fastland är känt genom sin »Collection of British Authors Tauchnitz Edition».