Julfrid: 1905

JULFRID

fullkomlig', får du anledning till fruktan och bäfvan. Huru skall du väl bli till mods, då du är skyldig tiotusen pund i stället för att vara fullkomlig samt ingenting har att betala med? År du redo att stå inför den rättfärdige Gudens domstol? År du inte fullkomlig, går du förlorad. Detta är lagens innehåll, och detta vill Herren att hvarje människa skall besinna och behjärta. Du måste blifva syndfri, fullkomligt syndfri, om du vill komma genom den porten, innanför hvilken intet besmittadt får inkomma. Och detta skall predikas i Jesu Kristi namn och på hans vägnar, efter hans exempel. Min vän, anammar du den predikan, får du annat sinne: du kommer i nöd och trångmål och Herren framprässar den frågan: hvad skall jag göra, att jag må bli frälst? Då kan det ock predikas syndernas förlåtelse för dig. När domen har träffat och skulden trycker den arma människan ner till Jesu fötter, då heter det: allena känn din missgärning att du mot Herren din Gud har syndat. Detta är Herrens enda villkor för syndernas förlåtelse. Men här göra vi vanligen till-lägg: nu skall jag vara rätt förkrossad, rätt vill jag nu ångra och tro, öfvergifva synden och bli en annan människa o. s. v. Men när du håller på med dina inlägg, får du aldrig komma, då blir du alltid borta från Herren. Låt Herrens »allena» stå där; allena känn din synd; känn att du syndat, att du icke lydt Herrens röst. Jag känner det, säger du. Vänd dig då till Jesus, ty då skall det predikas i hans namn syndernas förlåtelse för dig. Hvad

vill det säga? Alldeles som orden lyda: dina synder förlåtas dig. Jag är icke värdig, säger du; mig felar det och det. Jag är alldeles motsatsen till hvad jag skulle vara. Ja visst, men genom syndernas förlåtelse blir du just återställd. Hör hvad Herren säger: 'Jag, jag utstryker dina synder för min skull och kommer dina öfverträdelser intet mer ihåg'. Det är att få syndernas förlåtelse i Jesu namn, för blodets skull, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. För Jesu döds skull, som är skedd för våra synder enligt skrifterna, erhålles förlåtelse för synden. Han ser på sig själf, och så förlåter han synderna för sin egen skull. Ja, säger Luther, är du icke värd, så behöfver du dock, och Herren är värd den äran, att du får och mottager för intet denna gåfva.» Denna predikan var mycket lik hans förkunnelse i allmänhet. »Jag går gärna och hör Lindberg, ty det är predikan till uppbyggelse», brukade G. E. Beskow säga.

De sista fem åren fick han ledighet från arbetet och bodde då på grund af medtagna krafter uteslutande på sitt Bjurbäck. Hans glada lynne och spänstiga själ förblefvo dock trogna följeslagare äfven under denna senhöst, då hans kropp var alldeles bruten, så att han fick vårdas som ett barn. Den 15 december 1904 fick han aflägga denna sin kropp och gick att bida sin nya.

Han efterlämnar maka och flera barn, af hvilka två äro präster i Stockholm.

A. H—n.

Väckelserna i Wales och England.

Några ord om de synliga redskapen.

— 23 —

Förliden vinter och vår såg man ofta i tidningarna bref och meddelanden om de underbara väckelser, som gingo fram öfver vissa trakter af den kristna världen. Så spordes det om väckelser i Wales, England, Amerika och Norge. Mest lät dock väckelsen i de maleriska gruf-distrikten tala om sig. Och det var förunderligt att se, huru talet om dessa rörelser blef spridt öfver hela den kristna världen och genom tidningar af alla färger. De, som närmast berördes af väckelsens vindar, gjorde naturligtvis ingenting för att utbasuna dem. Tvärtom voro de väl rädda därför, att de icke måtte genom skryt eller stort tal bedröfva eller hindra andens verk. Men ryktet om, hvad som försiggick där uppe bland de förut så ogudaktiga grufarbe-tarna, nådde utomståendes öron. Nyfikenheten drog några dit för att se på, hvad man trodde vara en sjukdom eller en galenskap. Och så slutade det med att »deras tro blef omtalad i hela världen». De stora världstidningarna utsände sina korrespondenter för att taga del af rörelsen och sedan skildra den i tidningarnas spalter. Många af dem, som i den afsikten kommo dit, foro därifrån med djupa intryck och evighetsstyng i sina hjärtan. Ja, mer än en af dem blef verkligt omvänd till Gud.

Ch. M. Alexander och d:r Torrey leda ett väckelsemöte.

För Wales måtte det ha varit en underbar tid, en nyfödelsens och omdaningens tid i andligt afseende. Skaror af människor läto sig omvändas. Andens pingstvindar togo med sig familjernas medlemmar, verkstädernas arbetare, byarnes invånare och befolkningen i hela distrikt. Man räknade de frälstes antal i flera tiotals tusen. Och hvilken omätlig välsignelse har icke genom dessa massors omvändelse kommit både land och folk till del! Om Gud välsignar och bevarar en ogudaktig stad för några få troendes skull, huru mycket mera då nu, när många tusen vände sig om från syndens väg och började vandra på hans budords stigar.

Men dessa väckelser ha blifvit till välsignelse icke endast för dem, som personligen berörts däraf, utan öfver allt i den kristna världen, där man läst och hört om dessa underbara Herrens ting, har en bön och längtan uppstått i de troendes hjärtan, att man hvar och en på sin ort måtte få skåda dylika omvändelser. Och det är ännu en innerlig bön i många tusen troendes hjärtan i vårt land, att äfven vi finge en sådan besökelsetid. — Vi återgifva här för Julfrids läsare bilden af de tre män, som, så långt vi människor kunnat se det, varit