Julfrid: 1905

JULFRID

Gefle missionsförenings 50-drs-jubileum.

JJubilera — hvad är det? Jo, det \eta vi alla, det är att upphäfva glädjerop eller att betyga sin glädje. Jubileum hålles ofta till minne af någon märkvärdig händelse. Och den händelse, som Guds folk i Gefle velat komma ihåg genom att betyga sin glädje, är visserligen ej så stor inför denna världens omdöme, men stor för de troende.

Gefle stads missionsförening invigde för jämt 50 år sedan sitt första missionshus, i hvilket Herrens lifgifvande ord förkunnades till många syndares frälsning; ja, i detta hus frambars lifvets ord till dess föreningen 1880 fick inviga »det större tabernaklet»: Betle-liemskapellet. Så utvecklade sig verksamheten i Gefle, att föreningen, som vid slutet af 1855 bestod af 19 personer, räknade vid årsmötet 1899 ej mindre än 1,253 personer.

Och sedan, hvilket inflytande på ett helt samhälle för öfrigt måste icke en sådan verksamhet hafva åstadkommit. Och säkert är, att för allt detta gåfvo de kära missionsvännerna Herren, och åter Herren, sitt tack.

Ty från Herren är verket, därför vare och Herren prisad.

Lektor P. Waldenström har varit föreningens ordförande en följd af år, och säkerligen har det i hög grad bidragit till föreningens utveckling och stadga. Föreningen har ock i sin tjänst haft och har begåfvade och gudfruktiga predikanter. De synas här ofvan å bilden. Där se vi F. L. Hansson och P. Kjellström, Joel Blomqvist, J. Norberg, P. Olsson och Halldin. Den åldrige veteranen fabrikör Olsson och boktryckare Ahlström synas också ganska väl. Den som kan återfinna lektor P. Waldenström har bättre öga än jag, ty jag kan ej återfinna honom.

Till slut ett ord om våra jubileumsfester. Då vi jubilera, så må vi se till att Herrens nåd får vara a och o i festerna. De kunna annars bli för oss andefattiga och tomma. Må den sången ljuda i hjärtat: Icke oss, icke oss, utan ditt namn, o Herre, ske tack och pris.

C. M. Jn.

— 26 —

awümüm

jnnmnimTiY