Sida 3
JULFRID
Bakom rimfrostklädda skogen solen står så blek och gul, och i kärfven, rest på logen, sparfven kvittrar: Det (lif jul! Vinterdagens blåa dager smeker furans mörka frans. Det är helgdagsstämning fager, det är julens helga glans.
Helgdagsstämning! — O, hvem minns ej julen i ens barndomstid! Något bättre minne finns ej, fylldt af julgransdoft och frid. Gyllenröda lyckodrömmar,' ottesång och kyrkobloss! O, hur denna stämning strömmar omotstånd/ig öfver oss I
Gran stod tänd i stora sälen, farfar kommit på besök, nybryggdt öl från källarsvalen, fisk och gröt i husets kök. Gamle Lars i fårskinnsfällen gömmer silfverblandad lock för att själfva julekvällen skrämma oss som julebock.
Sen, hvad jubel öfver rimmet på hvar gåfva anspråkslös! Ingen tröttnade på stimmet utaf husets pilt och tös. Alla voro glada, nöjda, far och mor med oss i famn, alla ville rätt sig fröjda uti Jesusbarnets namn.
w&f Ä^ sm*
