Read Runeberg

Grunddragen af modersmålets historia

Originalsida 21
Originalsida 21
Originalsida 20
Originalsida 21
20–21

Sida 21

Sammansättningar

och vite = straff), lekamen (af fsv. lik = kropp, numera blott död kropp, och hami = hölje). Sådana s. k. latenta sammansättningar kunna ibland så afstympas och hopkrympa, att endast språkvetenskapsmannen kan ana, att de ursprungligen varit sammansatta ord. Så är till ex. fallet med sv. drots, hvilket är en förkortad form af det äldre drotset, som missuppfattats såsom ett neutralt substantiv med bestämda artikeln, men hvilket själft är blott en stympad form af ett äldre drot-sæti, sammansatt af drot (= skara, följe) och sæti (= 'sittare') och betyder således egentligen 'den som sitter för skaran, är dess anförare'. Ett exempel på en verkligen förundransvärd hopkrympning erbjuder åter det isl. nest samt dess likbetydande sv. afledning näste. Detta ord, hvilket på lat. heter nidus, utgår från en ie. grundform *nizdos, och denna anses med fullgoda skäl ej vara annat än en sammansättning af prep. eni (= gr. eni, lat. och ty. in, sv. i) och verbalroten sed-, hvilken vi återfinna i de likbetydande verben lat. sedere, got. sitan och sv. sitta, hvadan ordets ursprungliga betydelse kunde återgifvas med 'i-sittning'. Så kunna åtskilliga ord, hvilka för det obeväpnade ögat tyckas vara enkla, sedda genom språkvetenskapens synglas visa sig vara ursprungligen sammansättningar, likasom en mängd oäkta nebulosor i astronomernas teleskop upplösa sig i en mängd skilda stjärnor.

Sammansättningens betydelse för språkens förändring inskränker sig emellertid ej härtill. Sannolikt ha alla s. k. afledningar en gång uppkommit ur sammansättningar. Att så åtminstone kan vara fallet, visa oss en mängd exempel. Så är dödsdom ännu en fullt känd sammansättning, men i visdom, ungdom, helgedom o. s. v. har detta ännu såsom själfständigt enkelt ord lefvande dom urblekts till en blott afledning. Sak samma med ordet vis, ty i parvis, strofvis, lyckligtvis etc. fungerar det blott såsom afledning. Liknande är förhållandet med den från lågtyskan under medeltiden i vårt språk inkomna afledningen -het, hvilken också ursprungligen var ett själfständigt enkelt ord. Vi ha nu ej blott de direkta lånorden fromhet, mildhet m. fl., utan vi ha ock efter dessa såsom mönster bildat storhet, litenhet och en

Källa: Project Runeberg ·