Sida 15
De fullt ljudlagsenliga reflexerna af dessa former lyda på isl. ungr och öre. Denna flexion, som nästan smakar något af böjningen gammal — äldre etc., har emellertid förefallit så ytterligt besynnerlig, att det verkligen ej är att undra på, att den ombildats till den mer begripliga ungr — yngre. Och vi nysvenskar börja nu på att blifva sådana finsmakare, att äfven denna flexion af oss ej längre är riktigt gouterad. Ty likasom vi ej så sällan i hastigheten våga komma med ett gamlare, likaså torde det ej vara så utan, att vi stundom ha liksom på tungan ett 'ungare', ehuru vi visserligen — åtminstone ej ännu — våga uttala det.
Hvad är då orsaken till dessa och liknande ombildningar? Uppenbarligen ingen annan än den att få en klarare, begripligare böjning. Betydelserna af ung och yngre hänga ju så nära i hop, att det vore både olämpligt och opraktiskt att låta dem mer än nödigt är skilja sig i sin yttre gestalt. Och ehuru ljudskilnaden mellan ung och yngre är jämförelvis ringa, tyckes äfven den oss allt för stor, ty detta komparationssätt är så fåtaligt representeradt jämfördt med det vida vanligare: vis — visare, skön — skönare. Det är därför vi i vår tysta tanke nästan längta efter ett 'ungare' såsom en ändå mera klar, ändå mera begriplig böjningsform, likasom vi någon gång äro så själfsvåldiga och uppsluppna, att vi drista oss komma fram med ett lågare, goare etc.
***
De nu senast anförda ombildningarna bero, som lätt inses, ej på ljudlagarnas automatiska verksamhet, utan de ha en psykisk grund. De äro nämligen orsakade af idé-associationer och de förändringar, orden till följd af dessa undergå i afseende på sin yttre form, kalla vi analogibildningar, hvilka sägas — då ju allt bör vara lagbundet i språkets lif — bero på associations-lagar. Skulle vi slå upp vår språklåda och titta efter, huru där ser ut, så skulle vi finna, att orden därstädes ingalunda ligga huller om buller som ärter i en säck, utan att tvärtom densamma är ytterst noga städad och ordnad, så att hvarje ord där ligger på sin bestämda hylla i sitt bestämda fack, ja att där råder en så pedantisk ordning, att
