Sida 73
på samma gång de högst utvecklade och de mest invecklade varelser vi känna, likaså äro de flekterande språken med hänsyn till sin byggnad både de högst utvecklade och mest invecklade af alla. Då nu vårt språk tillhör den indo-europeiska språkstammen, hvilken i likhet med den hamitiska, den semitiska m. fl. språkstammar är flekterande, äro vi således berättigade att inrangera vårt modersmål inom den högsta rangklassen i språkens värld.
Huruvida åter det, att ett språk är flekterande, är från synpunkten af dess uppgift att vara ett meddelelsemedel så vidare fördelaktigt, kan visserligen vara tvifvel underkastadt, men på detta intressanta spörsmål kunna vi ej här inlåta oss.
*
Det urnordiska språket.
Om den tid, när de nordiska landen först börjat bebyggas af germanska folk, veta vi intet med visshet. Åtskilliga omständigheter tyda väl på, att germaner bott här i Norden redan under den äldre stenåldern, d. v. s. flera tusen år före vår tideräknings början, och i så fall är det så mycket mera troligt, att en germansk befolkning fanns i Norden under bronsåldern, från hvilken kulturperiod de intressanta hällristningarna i Bohuslän etc. härstamma. Men dessa primitiva afbildningar af vissa för oss okända, mera märkliga tilldragelser lemna oss dock i fullständig ovisshet om hvad för språk, som då talades i vårt land. De äro i allra fullaste mening en bildskrift och kunna väl gifva oss många synnerligen värderika upplysningar om den kultur detta bronsåldersfolk hade uppnått, men beträffande detta folks språk kunna de som sagdt ej lemna oss den ringaste underrättelse.
Det är först vid vår tideräknings början, som det från språklig synpunkt börjar dagas öfver Norden. Men från och med denna tid veta vi ock med fullkomlig visshet, att därstädes talats ett germanskt tungomål.
