Sida 27
det är skuldsatt och huru denna dess statsskuld är placerad, skola vi framdeles taga i närmare betraktande.
***
En gång måste orden skapats — låt vara af hvilken orsak som helst. Det vore då mer än underligt, om denna förmåga att göra ord, hvilken mänskligheten en gång måste ha egt, nu vore fullkomligt förlorad. Och det är den ej heller. Ett utbildadt kulturspråk erbjuder visserligen ett nära nog obegränsadt ordförråd och har dessutom, som vi ofvan sett mångfaldiga utvägar att, om så skulle behöfvas, rikta sig vare sig på sin egen eller andras bekostnad, men ej dess mindre är det ändå oförnöjdt, är allt detta öfverflöd ej tillräckligt, ty dagligen och stundligen göra vi ännu s. k. nyskapelser.
Det nya, till och med det nyaste nya kan visserligen lätt komma på modet och i tid och otid föras på tungan, men det dröjer dock alltid någon tid, innan det hinner förvärfva sig den så att säga häfdens värdighet, utan hvilken det ej kan varda ansedt och aktadt. Därför hålla ock dessa nyskapningar helst till i språkets utkanter och lefva där ett mer eller mindre slyngelaktigt lif som efemära slangord. De höras därför ock endast sällan i det vårdade talspråket och synas till följd däraf än mera sällan i litteraturen. Någon gång kunna de dock — fräcka som de äro — tilltvinga sig fribiljett till 'öfverklassens' språk, så att stundom äfven en s. k. bildad person använder sådana uttryck som jobba, jox med dess afledning joxig, kvanting m. fl.; ja, är lyckan dem bevågen, kan det till och med hända att de få inbjudningskort till Publicistklubbens sammankomster, uppträda i pressen såsom till ex. tomtjobberi nyligen stod tryckt med fetstil i en större daglig tidning, och ha de hunnit så långt, så är steget till Svenska Akademiens högtidssammankomst och Kongl. Majestäts trontal ej så oöfverstigligt.
I betraktande häraf kan man ock börja misstänka, det äfven i forna tider ett och annat dylikt slangord kunnat på grund af gynnsamma omständigheter arbeta sig fram till höga äreställen. Det speciellt svenska ordet flicka är ganska
