Sida 93
Det nu anförda torde tillräckligt visa, med huru stora svårigheter runforskarna än i dag ha kämpa vid tolkningen af våra runinskrifter. Och således kan denna vår förnämsta och nästan enda källa för vår kännedom om runsvenskan med allt skäl sägas vara ganska grumlig.
I samband med det nu sagda vilja vi tillägga, att det är ej nog med, att de enskilda runorna ofta uppvisa en mängd olika variantformer, utan vi ha äfven flera från hvarandra mer eller mindre afvikande runalfabet.
Så till ex. det s. k. Rökstensalfabetet på flera af våra allra äldsta runstenar, bland andra på vår allra viktigaste och märkligaste, nämligen Rökstenen, efter hvilken det uppkallats.
Vidare nämna vi de s. k. Hälsingerunorna på några runstenar i Hälsingland, särskildt utmärkta därigenom, att den s. k. hufvudstafven (det lodräta strecket) i regeln saknas och endast bistafvarna (sidostrecken) mer eller mindre transformerade och reducerade kvarstå.
Som runornas antal i förhållande till språkljudens var så ringa, sökte man småningom afhjälpa denna brist dels genom s. k. stungna (prickade) runor, dels genom ombildningar af de gamla o. s. v. Härigenom fingo vi till sist lika många runor som det fanns bokstäfver i det med kristendomen efter hand införda latinska alfabetet — hvilket, om Wimmers ofvan anförda teori är riktig, vi således nu lånade för andra gången. Men när ändtligen runraden på dessa sätt blifvit någorlunda fulltalig, var också den egentliga runtiden redan förliden, ity att det latinska alfabetet nu allt mer började uttränga runorna. Striden mellan detta allt mer segrande latinska alfabet och den allt mer vikande runraden kan i allmänhet sägas vara afslutad på 1200-talet, ehuru vi visserligen äfven från den följande tiden ha åtskilliga runurkunder, ja ega till och med ojäfaktiga bevis på att runor ibland anvandts ända in i nyare tider.
Af våra talrika runinskrifter förskrifver sig ungefär hälften från Uppland, en 300 från Södermanland, en 200 från Östergötland och ungefär lika många från Gotland. I ringare antal ha vi runinskrifter från alla gamla svenska
