Grunddragen af modersmålets historia

Det må emellertid förhålla sig härmed hur som helst. Vi nöja oss med att konstatera, det vi tills vidare åtminstone ej kunna återföra alla språk till ett och samma urspråk.

Med det nu sagda ha vi egentligen förutsatt som en själfklar sak, att alla de språk, som kunna bevisas vara med hvarandra besläktade, måste härstamma från ett gemensamt grundspråk. Men att så äfven verkligen måste vara, torde kanske i alla fall behöfva med några ord närmare belysas. Studera vi två med hvarandra befryndade språks historia och varsna, att ju äldre minnesmärken af desamma vi undersöka, det visar sig en allt större och större likhet dem emellan, drifvas vi nödvändigt till den slutsatsen, att om vi kunde följa dem tillbaka under deras förhistoriska och förlitterära utvecklingsskeden, måste vi till sist komma till den punkt, där de sammanträffa, d. v. s. till deras gemensamma urspråk. Denna slutsats är i själfva verket lika bindande som den allbekanta satsen, att två konvergerande linier måste kunna utdragas till den punkt, där de träffas. Men icke dess mindre föreligger här emellertid en stor skillnad. Matematikern kan nämligen med absolut säkerhet bestämma denna punkt, ty han rör sig blott med abstrakta, räta linier. Språken äro under sin oupphörliga förändringsprocess oafbrutet utsatta för tusenfaldiga rubbningar och deras så att säga konkreta utvecklingslinier äro därför icke raka, utan synnerligen krokiga. Språkforskaren kan till följd häraf blott uppdraga dessa liniers allmänna riktning och således ej exakt angifva den punkt, där de måste träffas, utan endast den större eller mindre yta, inom hvars utlinier denna punkt någonstädes måste ligga. Och när han därför uppkonstruerar ett förloradt urspråk, måste detta varda ej blott en teoretisk utan ock en hypotetisk fiktion. Dessa af honom gjorda grundformer kunna alltså aldrig varda annat än mer eller mindre sannolika. När språkvetenskapsmannen således uppdrager grunddragen af ett sådant i verkligheten förloradt och endast genom regressiva slutledningar konstrueradt urspråk, gör han ungefär detsamma, som geologen, när denne tecknar konturerna till ett landskap från något af jordens forna utvecklingsskeden, såsom till ex. en