Sida 86
Den yngre runraden
ändock ganska litet, ity att de vanligen blott underrätta oss om, att 'den och den reste denna sten efter den och den. Gud hjälpe hans själ' o. s. v. Mer eller mindre varierad återkommer nämligen denna fras på ett stort antal af våra runstenar, och härigenom blir det ordförråd de bevarat mindre än man i förstone skulle tro. Härifrån gifves det väl åtskilliga betydande undantag, men de verkligt gifvande inskrifterna äro i alla fall jämförelsevis fåtaliga.
Vidare är denna källa ganska grumlig, ity att många af våra runurkunder ännu ej äro fullt tolkade, ett förhållande, som beror på en mängd omständigheter.
Våra runinskrifter äro — med få undantag — samtliga ristade med det yngre, specifikt nordiska runalfabet, hvilket under Vikingatiden småningom uppkommit ur den äldre runraden. Detta yngre runalfabet består emellertid blott af 16 runor och åtskilliga af dessa måste till följd häraf beteckna flera olika språkljud.
I sin normala gestalt torde den yngre runraden kunna anses ha följande utseende:
ᚠᚢᚦᚭᚱᚴ:ᚼᚾᛁᛅᛋ:ᛏᛒᛚᛠᛣ fuþorkhniastblmR,
men härjämte finnes det en mångfald varianter, hvilka stundom i ej ringa grad försvåra tolkningen. Så till ex. kan ᛅ ibland ha variantformen ᚾ och således sammanfalla med n-runan o. s. v.
På grund af runornas ringa antal måste — sade vi — en och samma runa ofta nog beteckna flera olika språkljud. Så betyder till ex. ᚢ ej blott u, utan äfven o, y, ø och w, ᛁ både i och e (senare äfven ä), ᛅ både a och ä o. s. v. och en omedelbar följd häraf är naturligtvis den, att det nyss omnämda i-omljudet i regeln ej kan synas i våra runinskrifter. Vidare betecknar ᛏ både t och d, ᚦ både þ och ð, ᚠ både f och v etc. etc. Härtill kommer ock bland annat, att nasal i regeln ej utskrifves framför s. k. explosivljud (p, t, k, b, d, g), hvadan till ex. ᚦᛁᚴ kan vara att läsa både som þik 'dig', þægh 'tig', þigg 'mottag', þækk 'täck 'och þing
Källa: Project Runeberg ·