Sida 88
Den yngre runraden
kortbref än brefkort etc. Klart är, att om dessa lönrunor redan för de forna nordborna voro svåra att tolka, måste de för den modärne runforskaren vara än mera dunkla. Man får länge experimentera, innan man finner den s. k. nyckeln till deras tydning, och som ibland det kan tänkas flera sådana 'nycklar', dröjer det än längre, innan man hittar den rätta.
Allt är förgängligt — till och med den kalla och hårda stenen. Småningom under seklernas lopp förvittrar den, äfven om ej dess yta blifvit utsliten genom ständig nötning, hvilket ock stundom varit fallet, emedan åtskilliga runstenar blifvit använda som trappsteg etc. Ofta nog äro därför runorna mer eller mindre utplånade. Och man måste i så fall se stenen i olika belysningar, göra s. k. 'afklappningar' af densamma o. s. v. för att med relativ sannolikhet kunna afgöra hvad som verkligen är runor och hvad som kanske blott är på naturligt sätt uppkomna sprickor, fördjupningar m. m., hvartill äfven kommer, att många äro ofullständiga, ity att de sönderslagits eller på annat sätt skadats.
Ordförrådet i ett språk är underkastadt en oafbruten förändringsprocess. På runtiden var det i många fall mycket olika mot nu. Innehållet på våra runinskrifter är i det hela, som sagdt, mycket ensartadt. Ett och samma ord återkommer ideligen och tusentals andra då gängse ord ha på grund af sin betydelse aldrig fått den äran att varda ristade på någon runsten. En och annan gång kan likväl den hedern blifva dem förunnad, men de ha sedan förgätits och ersatts af andra ord. Är därtill dessa måhända blott en enda gång hittade ords härledning oklar — så är det som ofvan antydts med många ord än i dag —, så stå de på inskrifterna såsom lika dunkla gåtor som lönrunorna och den isl. drapans konstlade omskrifningar.
Till sist må erinras om, att många inskrifter på senare tider gått förlorade och finnas bevarade endast i ofta mycket bristfälliga och otillförlitliga afbildningar. I saknad af originalen måste man då vid deras tolkning taga fantasien till hjälp, men då också på samma gång noga vakta sig för att ej låta denna flyga längre än vingarna bära.
Källa: Project Runeberg ·