Sida 141
Rönnow ...
förstördes 1497 på Sten Stures befallning. Sedermera byggdes ett nytt slott af Johan III, men detta brändes af ryssarna 1719 och blef sedan ytterligare nedbrutet. Nu återstår endast en mindre ruin.
Rör, bot., är i folkspråket en kollektiv benämning på gröfre gräsarters strån eller stammar, hvilka äro styfva, fasta och efter regeln ihåliga som »rör», t. ex. »bamburör», »sockerrör» (hvars strå dock ej är ihåligt), »vassrör» (Phragmites communis Trin.) samt »bergrör» och »sandrör», de båda sistnämnda hörande till slägtet Calamagrostis (se d. o.). Med »rör» betecknas ock vissa rotangpalmers stammar, »spanskt rör», samt äfven det i Medelhafstrakterna växande grofva och höga gräset Arundo Donax L., som oriktigt ansetts lemna s. k. spanskt rör. O. T. S.
Rör, jur. Se Rågång.
Röra, socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts Vestra härad. Areal 4,649 har. 1,801 innev. (1888). Annex till Tegneby, Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt.
Rörbillar. Se Donacia.
Rörbye [-by], Martinus Christian Wesseltoft, dansk målare, född i Drammen, Norge, af danska föräldrar, d. 17 Maj 1803, död d. 29 Aug. 1848, erhöll sin utbildning vid konstakademien i Köpenhamn och hos C. V. Eckersberg samt utmärktes med lilla guldmedaljen 1829. Till hans tidigare arbeten höra en del porträtt samt framställningar af byggnadsverk i förening med smärre figurer, hvilka likväl trots sitt vårdade utförande egentligen voro staffage. Åren 1834--37 tillbragte R. i utlandet, hufvudsakligen i Grekland och i Turkiet, och hans taflor derifrån slogo mycket an såväl genom färgbehandlingen som i ännu högre grad genom ämnenas nyhet. En af dem, En turkisk notarie, tillerkändes utställningsmedaljen första gången den utdelades (1838), en annan, Lif i Orienten, gjorde honom s. å. till medlem af akademien. År 1844 blef R. professor vid modellskolan. Hans förtjenst ligger mera i färg och säker penselföring än i djup uppfattning. Motiven äro ofta mindre tilltalande, anordningen stel och saknande effekt. Ph. W.
Rördam, gammal dansk prestslägt, hvars stamtafla går tillbaka till 16:de årh., ehuru de fyra äldsta leden i 16:de och 17:de årh. hette Brun. Slägtens manliga medlemmar hafva nästan alla varit prester, de qvinliga hustrur åt prester. -- 1. Hans Kristian R., född d. 18 Mars 1803 nära Silkeborg, blef teol. kandidat 1824, licentiat 1829 och doktor 1839. Han blef kyrkoherde 1829 och verkade som sådan i Hammer (Sydsjälland) sedan 1850, der han dog d. 21 Dec. 1869. Han utgaf S:t Matthaeus' evangelium, utlagt og forklaret (1838), deltog ifrigt i diskussionen af kyrkliga frågor och var medlem af de två stora kyrkokommissionerna 1854 och 1868, hvarunder han framlade vigtiga reformförslag. -- 2. Peder R., den föregåendes broder, född d. 6 Maj 1806, aflade teologisk examen 1829, tog verksamt del i styrelsen af Köpenhamns asyler och stod drottning Karolina Amalia mycket nära. År 1841 blef han kyrkoherde (1850--83 i Lyngby) och gjorde 1864 tjenst som fältprest. Han utmärkte sig genom en egendomlig vältalighet och var en af grundtvigianismens bästa representanter. Död d. 18 Sept. 1883. Hans fältpredikningar utkommo 1864. -- 3. Holger Frederik R., son till R. 1, född d. 14 Juni 1830 vid Viborg, blef teol. kandidat 1853 och skref redan 1855 De danske og norske studenters deeltagelse i Kjöbenhavns försvar imod Carl Gustav. År 1857 invaldes han i styrelsen för Selskabet for Danmarks kirkehistorie och har sedan utgifvit »Kirkehistoriske samlinger», till hvilken tidskrift han lemnat många afhandlingar. Dessutom har R. författat Anders Arreboes levnet og skrifter (1857), Kjöbenhavns kirker og klostre i middelalderen (1859--63), Jörgen Sadelin (1866), Kjöbenhavns universitets historie fra 1531--1621 (4 bd, 1868--74) och Klaus Lyschanders levnet (1868), hvarjämte han utgifvit Danske kirkelove 1536--1683 (3 bd, 1883--89) och Monumenta historiae Danicae. Historiske kildeskrifter og bearbejdelser af dansk historie isaer fra det 16:de aarh. (2 bd, 1873--75; ny följd, 2 bd, 1882--88). R. var 1860--64 prest i Satrup i Angel, tog filos. doktorsgrad 1867 och blef å nyo kyrkoherde. Sedan 1883 är han farbroderns efterträdare i Lyngby. -- 4. Thomas Skat R., den föregåendes broder, född d. 11 Febr. 1832 vid Viborg, blef teol. kandidat 1855 och egnade sjg i synnerhet åt studiet af semitiska språk. År 1859 tog han filos. doktorsgrad och utgaf Libri Judicum et Ruth secundum versionem syrico-hexaplarem (1859--61), hvilket arbete väckte mycken uppmärksamhet. Sedan R. år 1866 förgäfves sökt en professur i teologi, blef han 1869 kyrkoherde och 1886 prost i Köpenhamn. För närvarande är han grundtvigianismens främste och lärdaste man. Utom flere mindre skrifter i kyrkliga ämnen har R. utgifvit Historiske oplysninger om den hellige skrift (1866; 3:dje uppl. 1885), Den christelige laere (1866; 5:te uppl. 1885) och Kirkeaaret, en predikosamling (1881). Han är också sedan 1886 sysselsatt med en öfversättning af Nya testamentet jämte en utförlig förklaring. E. Ebg.
Rördrommen, Botaurus stellaris, zool., hör till rördromslägtet (se Hägrar). Han är rostgul, spräcklig af svart och brunt samt har hufvudet ofvan svart, med något förlängda fjädrar, vingpennorna svartbruna, med rostgula tvärband, näbben grön, med svart spets, benen ljusgröna och kroppslängden 74 cm. Han förekommer mycket sparsamt i södra och mellersta Sverige, har ett vrålande skrik, som han låter höra nattetid, och besitter en synnerlig förmåga att dölja sig. Han häckar i vassar. C. R. S.
Rörek Dagssön, norsk småkonung på Hedemarken, broder till Ring Dagssön (se denne), var i början afvogt stämd mot Olof den helige och sökte mot honom uppvigla några andra småkonungar, hvilket dock misslyckades. Han slöt sig då 1015 till Olof, men stiftade snart en ny sammansvärjning mot honom, ehuru utan annat resultat än att R. och hans anhängare grepos på Ringsaker år 1017. R. blef då bländad, hvarefter konungen vanligen hade honom hos
Källa: Project Runeberg ·
