Sida 208
Saljan ...
får namn af bramsalning l. öfverbramsalning, beroende vid hvilken stångs fot hon sitter; de yttersta ändarna af tvärträna, genom hvilka vanten gå, kallas salningshorn. Om Lång- och tvärsalning se Mast. Å smärre fartyg och ångbåtar nyttjas vanligtvis salning i st. f. märs vid märsstångens fot. R. N.
Salo, stad i italienska prov. Brescia, vid Garda-sjön och foten af Monte San Bartolommeo. 4,984 innev. (1887). Läder-, glas-, olivolje- och trådfabriker. Betydande handel med sydfrukter. Vid S. besegrade Bonaparte d. 3 Aug. 1796 den österrikiske generalen Quosdenovitj. Utanför staden ligger Isola di garda (dei Frati), med härliga trädgårdar.
Salo (F. Saloinen). 1 (Saloisten pitäjä), Kapellförsamling i Uleåborgs län, Finland, utgör tillsammans med Brahestads stads- och landsförsamling samt Vihanti kapell Brahestads och Salo pastorat. 1,354 innev. (1887), finsktalande. Före 1690, då kapellförsamlingen upprättades, utgjorde samma område jämte nuv. Brahestads landsförsamling en kyrkosocken, som jämte Kemi var den äldsta i norra Österbotten. Salo kallades särskildt en i socknen belägen, vida bekant hamn och marknadsplats, der P. Brahe 1649 grundlade en stad, hvilken först kallades Salo stad och från 1652 Brahestad. -- 2 (Salon kauppala) Köping i Uskela socken, Åbo och Björneborgs län, förut en gammal marknadsplats för Åbo stads borgare, på Aminne gårds egor. -- 3. Domsaga i Uleåborgs län, fördelad i 3 tingslag samt omfattande Salo, Pyhäjoki, Oulais, Haapavesi, Kalajoki, Alavieska, Ylivieska och Sievi socknar med Salo, Vihanti, Merijärvi och Kautio kapell. Areal 4,633 qvkm. 33,308 innev. (1887). -- 4. Härad i ofvannämnda län, bestående af 6 länsmansdistrikt samt omfattande nyssnämnda socknar och kapell, utom Haapavesi, äfvensom Siikajoki, Karlö, Paavola och Frantsila socknar med Revolaks kapell. Areal 5,432 qvkm. 39,961 innev. (1887). A. G. F.
Salol (Salicylsyrefenyleter), kem. farmak., ett färglöst och nästan smaklöst, kristalliniskt pulver, som uppstår, om salicylsyra uppvärmes med fenol och fosforoxyklorid. Det har angenäm lukt, löses lätt i alkohol och eter, men knappast i vatten och smälter vid 40°. Salol begagnas i medicinen med fördel mot akut rheumatism och mot sockersjuka.
1. Saloman, Siegfried, tonsättare, violinist, född d. 2 Okt. 1816 i Tönder (Schleswig), väckte i sitt tolfte år uppseende på konserter, fick derefter i Köpenhamn undervisning af Fröhlich och Hartmann samt erhöll 1838 ett treårigt regeringsstipendium, hvilket satte honom i stånd att fortsätta sina studier för Schneider i Dessau och Lipinski i Dresden. Återkommen till Köpenhamn 1843, höll han föreläsningar i musikteori och skref åtskilliga kompositioner, bl. a. operorna Tordenskjold (1844) och Diamantkorset (1847). Den sistnämnda, som gafs ej endast i Köpenhamn, utan äfvren i åtskilliga tyska städer, betecknades af kritiken som en af de förnämsta på sin tid samt utmärker sig för komisk friskhet, stor melodirikedom och synnerligen omsorgsfull faktur. 1850 blef S. af Liszt inbjuden att anföra sin opera Das Corps der Rache i Weimar. S. å. gift med den berömda svenska sångerskan Henriette Nissen (se Nissen-Saloman), gjorde han tillsammans med henne konstresor i Skandinavien, Tyskland, Ryssland, ända till Konstantinopel. En längre tid var han derefter bosatt i Petersburg, men efter sin makas död, 1879, slog han sig ned i Stockholm. Sedan dess har han i den svenska hufvudstaden utgifvit eller framfört åtskilliga kompositioner: orkestermålningen Lägerlif, operorna Karpaternas ros (1881, skrifven för Moskva 1867) och Diamantkorset (1886, med ovanlig framgång), flere sånger m. m. Flere operor af S. hafva tills vidare stannat i manuskript. A. L.
2. Saloman, Geskel, målare, den förres broder, född i Tönder (Schleswig) d. 1 Apr. 1821, blef 1834 elev vid konstakademien i Köpenhamn, der han vann flere belöningar, samt studerade särskildt hos Lund och Eckersberg. Bland hans tidigare arbeten märkas i synnerhet: Ett parti l'hombre (1845), Overskou (1848), porträtt af T. Müller (1849), grefve Sponneck (s. å.), Skrifundervisning (1850) m. fl. Hösten 1850 for han af en tillfällig anledning till Göteborg, men fick der så mycket beställningar, att han omsider blef fullt bofast. 1854 besökte han Paris och målade hos Couture, och 1860--61 gjorde han studier i Algeriet. 1862 grundlade han i Göteborg en enskild tecknings- och målningsskola samt organiserade museets ritskola, hvilken han sedan förestod till 1871. År 1868 kallades han till ledamot af Konstakademien, och 1869 arbetade han flitigt i den komité, som förberedde den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, med hvilken utställning, hufvudsakligen på hans initiativ, det första skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet förbands. I Göteborg fullbordade S. en högst betydlig mängd taflor och porträtt, bland hvilka företrädesvis må nämnas: Nyheter från Krim (1855), Väfverska i bohuslänska skärgården (1857, Nationalmuseum, erhöll mention å salongen i Paris), Utvandrare (1868) och Hönsoffringen i Alger (1866). 1871 flyttade han till Stockholm, blef 1874 vice professor vid Konstakademien och erhöll 1876 det k. porträttmålarearvodet, med undervisningsskyldighet. Äfven under detta skede af sin konstnärsbana har S. utfört ej få målningar: Meditation (1871, Nationalmuseum), En syatelier (1873), Segrarnas hemkomst (1882, silfverbröllopsgåfva till Oskar II), Gustaf Vasa i Vesterås (1886), porträtt af G. Lagerbielke (1877, första kammarens sessionsrum), B. von Platen, Edv. Bergh, S. Lagerberg m. fl. Åtskilliga bland dem finnas återgifna i litografi af honom sjelf. S. har en säregen ställning i vår nyare konst, derigenom att hans utbildning väsentligen påverkats af den danska skolan under Eckersbergs tid. Hans kompositioner äro i allmänhet väl genomtänkta och överskådligt ordnade. I utförandet röjes mycken sorgfällighet och ett noggrant detaljstudium, men någon gång tillika en viss svaghet i karakteristiken. Färgen är lugn och jämn, utan betydligare styrka eller djerfhet. I sina många porträtt har S. lemnat särdeles
Källa: Project Runeberg · ·

























