Sida 227
Samaritkurs ...
skrifter med de ordinarie ledamöternas årsafgifter, äfvensom med räntan af ett kapital på 3,000 kr., som blifvit doneradt af kammarjunkaren R. L. Rääf. Hittills (1889) har samfundet publicerat: Handlingar rörande Skandinaviens historia, del. 1--40 (1816--65), Historiska handlingar, del. 1--11 (1861--89) samt De svenska stadsböckerna från äldre tid: 1. Stockholms stads jordebok 1420--1474 (1876); 2: 1. Stockholms stads jordebok 1475--1498 (1889); 3: 1. Stockholms stads skottebok 1502--1510 (1889). Dessutom har samfundet särskildt föranstaltat utgifning af: Samling af instructioner för högre och lägre tjenstemän vid landtregeringen i Sverige och Finnland (1852) och Samling af instructioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och Finnland (1856). A. B. B.
Samfundet pro fide et christianismo. Se Pro fide et christianismo.
Samfundsvapen, herald. Se Vapen.
Samfällda val. Se Klassval.
Samhara, ett smalt kustland i Abessinien, mellan det abessinska höglandet och Röda hafvet. Se Abessinien.
Samhällsfördrag, jur. En teori, som länge, om ock i skiftande former, varit rådande i fråga om statens uppkomst, är den att (stats)samhället tillkommit genom ett aftal eller ett fördrag mellan de menskliga individer, hvilka deri ingå. Man har utgått från den förutsättningen att menniskorna ursprungligen lefde i ett s. k. naturtillstånd, i hvilket hvarje menniska hade fullkomlig frihet. Denna, allas fullkomliga frihet, måste, vid den ömsesidiga beröringen menniskorna emellan, leda till osäkerhet och strider, och för trygghets vinnande beslöto sig menniskorna slutligen för att, äfven med inskränkning i den frihet, som ursprungligen tillkom hvar och en, bilda stater (corpora artificialia), hvilkas styrka var tillräcklig att upprätthålla allmän säkerhet. Den ömsesidiga öfverenskommelse, hvarigenom en stat sålunda bildades, utgjorde samhällsfördraget. Denna lära, hvars uppränning återfinnes redan hos Hugo Grotius (d. 1645), har sedermera, visserligen på något olika sätt, utvecklats af Hobbes, Spinoza, Pufendorf, Wolf, Locke, Montesquieu och särskildt J. J. Rousseau, hvars skrift om samhällsfördraget (Contrat social, 1762) på ett verksamt sätt förberedde utbrottet af den franska revolutionen. I början af detta århundrade började emellertid mot läran om statens uppkomst genom aftal en opposition, som småningom alltmer tillväxte i styrka. Såsom vetenskaplig åsigt kan ock läran anses såsom förhastad, om också den åskådning, som ligger till grund för densamma, ännu stundom framträder i det politiska lifvet. I. L.
Samhällsroman (socialroman), roman, hvari sociala frågor behandlas.
Samhällsvetenskap, sociallära, betecknar dels 1:o detsamma som sociologi (se d. o.); dels 2:o detsamma som nationalekonomi, i synnerhet om de nationalekonomiska lärorna äro socialt färgade eller betrakta de ekonomiska företeelserna hufvudsakligen från synpunkten af det allmänna bästa; dels 3:o en vetenskaplig framställning af de förhållanden, som uppkomma mellan de (civiliserade) menskliga samhällenas medlemmar i och genom deras egen (fria) verksamhet, utan direkt påverkan af staten. I sistnämnda mening har en teori för samhällslifvets organisation blifvit framställd af L. v. Stein, såsom en del af hans »System der staatswirthschaft» (mellan egentlig statslära och nationalekonomi).
Samiel l. Samael, enligt den orientaliska mytologien den ängel, som regerar på planeten Mars. Han förband sig med andra änglar till att förföra menniskorna och blef derför störtad ned från himmelen. Hos judarna blef S. namnet på djeflarnas öfverste.
Samland. Se Ostpreussen.
Samlaren, en sedan 1880 af Svenska literatursällskapets arbetsutskott utgifven tidskrift för äldre svensk literatur. Se Svenska literatursällskapet.
Samlingsglas. Se Lins.
Samlingsverk, befästningsk., kallas vid en fästning de reträttverk, som ligga i betäckta vägens vapenplatser. O. A. B.
Sammandragande medel. Se Adstringerande medel.
Sammandragning, fys. Se Kontraktion.
Sammanfogande språk. Se Agglutinerande språk.
Sammanläggning af straff, jur., kallas det förfarande, då flere straff, hvartill samma person gjort sig skyldig, förenas med hvarandra med eller utan förändring af straffarten. Redan ett k. br. af d. 15 Jan. 1741 uttalade den grundsatsen att, då en person begått flere brott och olika straff voro bestämda för brotten, den brottslige borde undergå ett enda slags straff, men denna grundsats har aldrig blifvit fullständigt genomförd. För närvarande gälla i detta ämne följande regler. Är någon förfallen till dödsstraff, anses i denna bestraffning inbegripna de böter eller frihetsstraff, hvartill han jämväl kan hafva gjort sig skyldig. Med straffarbete på lifstid må ej häller förenas annat frihetsstraff eller böter. Vid förening af flere straffarbetsstraff å viss tid eller af flere fängelsestraff får tiden för det af dem, som är längst, eller, om tiden för hvartdera straffet är lika lång, denna tid ej öfverskridas med mer än två år. Har någon jämte straffarbete å viss tid förskyllt fängelse, öfvergår fängelsestraffet till straffarbete, hvarvid på tiden för fängelsestraffet hälften afdrages, och sedan sammanläggas de särskilda straffarbetsbeloppen med nyssnämnda begränsning. Förekomma böter jämte frihetsstraff å viss tid, utgå de, om tillgång finnes; i annat fall förvandlas de till fängelse, och detta fängelsestraff sammanlägges med det öfriga frihetsstraffet efter de vanliga reglerna. -- Skall någon på en gång dömas för flere förbrytelser, eller skall den, som redan förut blifvit dömd till straff, dömas för ett brott, som han föröfvat före den förra domen eller efter denna dom, men innan det derigenom ålagda straffet blifvit till fullo verkstäldt, åligger det domaren att, i händelse någon förändring i straffen på grund af nyss angifna regler skall
Källa: Project Runeberg ·
