Sida 239
Samundervisning ...
föremål för en beryktad förfalskning, af Fr. Wagenfeld från Bremen (död 1846).
San Cristobal; äfven kallad Ciudad de las Casas, hufvudstad i mejikanska staten Chiápas. Se Ciudad de las Casas.
Sanct. Se Sankt.
Sancta Del genitrix, Lat., »heliga guds moder». Se Mariabilder.
Sancta simplicitas. Se O sancta simplicitas.
Sanctis, Francesco de, italiensk literaturhistoriker och statsman. Se De Sanctis.
Sanctissimus, Lat., den heligaste. -- Sanctissima majestas, heligaste majestät. -- Sanctissimum, det allra heligaste; den vigda hostian (i katolska kyrkor).
Sanctitas, Lat. (af sanctus, helig), helighet. Ordet förekommer i katolska biskopars titel, särskildt i påfvens (sua sanctitas, hans helighet). Det användes ock i titeln på de bysantinske kejsarna.
Sanctius, Franciscus, egentl. Sanchez de las Brocas, spansk filolog och humanist, f. 1523, d. 1601 som professor i retorik och grekiska vid högskolan i Salamanca, utgaf ett högt skattadt verk, Minerva seu de causis linguae latinae commentarius (1587, nya uppl. af bl. a. Scheid 1795 och Bauer 1793--1801), hvari han mera bestämdt och planmässigt än någon föregående grammatiker framställde reglerna för det latinska språket. Hans samlade skrifter utgåfvos af Majans (1766).
Sancti Viti chorea, Lat. Se Danssjuka.
Sanctorinus, Sanctorius. Se Santorio Santoro.
Sanctuarium, Lat. (af sanctus, helig), i katolska kyrkor dels platsen omkring hufvudaltaret, dels förvaringsstället för reliker och andra heliga föremål.
Sanctum officium, Lat., heligt ämbete, särskildt inqvisitionen.
Sanctus, Lat., helig. Se Mässa.
Sand, petrogr., naturlig samling af jämförelsevis små, vanligen rundade korn af ett eller flere mineral eller bergartsfragment, mellan hvilka i torrt tillstånd antingen alls intet sammanhang finnes eller ock ett så ringa, att massan med lätthet kan söndersmulas genom ett lindrigt tryck mellan fingrarna. Nästan all i naturen förekommande sand har uppkommit af förutvarande fasta bergarter, derigenom att dessa till följd af vittring eller glacierers, hafsvågors och strömmande vattens inverkan af sig sjelfva sönderfallit eller med våld krossats och söndersmulats samt fragmenten derefter blifvit afnötta och sorterade efter storleken (naturlig slamning) i bäckar, floder och vid sjöstränder, hvaremot sand ej afsättes på djupare vatten. Alltefter mineralbeskaffenheten hos de i sanden ingående kornen skiljer man mellan qvartssand (till hufvudsaklig del qvartskorn), jernsand, kalksand, korallsand o. s. v. I afseende på uppkomstsättet skulle sanden kunna delas i flodsand och sjö- eller hafssand (strandsand), bildad i vatten, flygsand, som genom vinden omordnats och flyttats, samt vulkanisk sand, som uppkommit vid vulkaniska utbrott och består af till sandkornsstora partiklar i smält tillstånd söndersprängda vulkaniska bergarter och lavor. Den vulkaniska sanden uppslungas, vid bildandet, i luften och nedfaller derifrån i vulkanens omgifningar. -- Guldsand benämnes, fastän oegentligt, en sand, hvarur genom vaskning eller på annat sätt guld kan vinnas, ehuru guldkornens mängd, i förhållande till sanden i öfrigt, är försvinnande liten.
Sand förekommer af mycket olika ålder. Allmännast är den till de lösa jordslagen, de qvartära bildningarna, hörande jämförelsevis unga sanden (alluvialsand, postglacialsand eller mosand, glacialsand m. fl., hufvudsakligen bestående af qvarts och något fältspat), som inom Sverige och flere andra land bildar vidsträckta aflagringar, dels i sjelfva jordytan, dels öfvertäckt af lera m. m. Sådan sand, som tillhör tertiärtiden, krittiden, liastiden o. s. v., bildar stundom mäktiga lager mellan sandsten, kalksten och andra fullkomligt fasta bergarter. E. E.
Sand [sans]. 1. George S., psevdonym för den franska författarinnan madame Dudevant (sed. o.). -- 2. Maurice S., psevdonym för Maurice Dudevant, George Sands son, fransk skriftställare, född 1825, död 1889, utgaf Masques et bouffons (1859), hvilket arbete behandlar karaktersrollerna i den italienska komedien, samt åtskilliga romaner: Calirrhoë (1864), Raoul de la Chastre (1865), Le monde des papillons (1866), Miss Mary (1868). Tillsammans med sin moder utgaf han Légendes rustiques (1858). Äfven bildande konstnär, försåg han sjelf några bland sina arbeten med teckningar.
Sand, Karl Ludwig, tysk svärrnare, A. v, Kotzebues mördare, f. 1795, ådagalade som student en svärmisk hänförelse för Tysklands enhet och frihet, var medlem af »das burschenschaft» i Jena och tog verksamt del i anordningarna till de tyska studenternas fest på Wartburg (1817). Af förbittring öfver Kotzebues gäckeri med studenternas sträfvanden beslöt han att mörda »fosterlandsförrädaren» och verkställde sitt beslut d. 23 Mars 1819. Han försökte derefter beröfva sig sjelf lifvet, men lyckades ej såra sig dödligt, utan afrättades 1820.
Sanda, socken i Gotlands län, Södra häradet. Areal 4,170 har. 871 innev. (1888). S. bildar med Vestergarn och Mästerby ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Visby stift, Medelkontraktet.
Sandahl, Oskar Theodor, läkare, farmakolog, naturvetenskapsman, föddes i Vings församling i Vestergötland d. 9 Nov. 1829. Han genomgick Skara trivialskola och gymnasium samt blef student i Upsala 1847 och med. filos. kandidat 1849. Sina studier fortsatte han derefter vid Karolinska institutet, der han 1854 blef kirurgie magister. I Lund promoverades han 1863 till medicine doktor, efter att 1862 der hafva försvarat en afhandling Om verkningarne af förtätad luft på den menskliga organismen. Förut, 1849--50, hade han varit underläkare vid garnisonssjukhuset, 1851--53 t. f. bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente, från 1852 t. f. adjunkt i medicinsk naturalhistoria och materia medica vid Karolinska
Källa: Project Runeberg ·
