Sida 247
Sander ...
Sandjägaren, Cicindela, zool., insektslägte tillhörande familjen Carabidae af skalbaggarnas ordning. Öfverkäken är bakom spetsen försedd med tre taggar, underkäken med rörlig tagg å spetsen. Kroppen är långsträckt, ofta glänsande grön, blå eller brun med gula eller hvita fläckar. De långa benen sätta djuret i stånd att med stor snabbhet röra sig på marken. Sandjägaren träffas på soliga och sandiga trakter, vid skogsbryn o. s. v. Larverna, hvilka gräfva underjordiska gångar, bära på ryggen två hornhakar, med hvilka de hålla sig fast i gången, vid hvars ingång de lura på rof. L-e.
Sandkalk l. grönsandskalk, geol., en till kritsystemets »Lag med Belemnitella mucronata» hörande, i sydvestra Skåne förekommande, starkt kalkhaltig, finkornig sandsten, som innehåller en mängd små svartgröna korn af glaukonit (grönsand). Rättare vore att benämna bergarten kalksandsten. E. E.
Sandkrypare-slägtet, Gobio, zool., tillhör familj en karpfiskar (Cyprinidae), ordningen blåsmunnar (Physostomi), inom fiskarnas klass. Kroppen är långlagd, smal, försedd med tämligen stora fjäll. Nosen har två skäggtömmar. Rygg- och analfenan äro, till skilnad från denna fena hos karpslägtet (se d. o.), utan tandad stråle; stjertfenan är klufven. Sandkryparen, Gobio fluviatilis, är äfven grönaktig, under hvitaktig. 10--15 cm. lång, lefver i rinnande vatten samt lifnär sig företrädesvis af animalisk föda. Köttet är välsmakande. Hos oss förekommer den i Skåne och Halland. L-e.
Sandlilja, Anthericum, bot., är ett till nat. fam. Liliaceae DC., kl. Hexandria L., hörande slägte af liljeliknande, tämligen hög växta, glatta örter med gräslika blad, tuflikt uppväxande från rotstocken, och bladlös stjelk, som upptill antingen är odelad, så att de hvita, stjernlika blommorna sitta i en klase (A. liliago L.), eller förgrenar sig, så att blomställningen bildar en grenig klase eller vippa (A. ramosum L.). Nämnda arter, de enda svenska, förekomma sällsynt på sandiga, torra ställen i Skåne samt på Gotland och Öland. Blommor och frön hafva, under namnet flores et semina phalangii, användts mot giftiga bett och såsom urindrifvande medel. O. T. S.
Sandling, bot., det svenska namnet på Arenaria serpyllifolia L. Jfr Sandnarv. O. T. S.
Sandloppan. Se Pulex.
Sandlärkan, zool. Se Lärkorna.
Sandlöparen, Calidris arenaria, zool., tillhör fam. Totanidae (snäppartade foglar), ordn. Grallatores (vadare) bland foglarna. Den skiljer sig från de närstående småsnäpporna hufvudsakligen genom saknaden af baktå. Näbben är af ungefär samma längd som tarsen, smal, rät, blysvart; vingarna spetsiga. Ofvan är fogeln svart med rostbruna fläckar, undertill hvit, framtill rostgul. Kroppslängd 18 cm. Sandlöparen har sitt sommartillhåll i den högre norden; derifrån begifver han sig vid vinterns annalkande söderut och träffas då liksom om våren vid Sveriges hafskuster, såväl vid de vestra som de östra. Hans föda består af insekter, maskar och smärre vattendjur. L-e.
Sandmask, Arenicola, zool., slägte tillhörande borstmaskarnas ordning, Chaetopodes, af ringmaskarnas klass, Annelides. Hufvudsegmentet är litet, utan trefvare och ögon. Främre kroppsdelen förtjockad. De bakre segmenten sakna fotknölar. En art, A. piscatorum, allmän vid Nordsjöns och Medelhafvets stränder, gräfver gångar och sväljer sanden för de i densamma befintliga organiska beståndsdelarnas skull. Sandmasken användes som agn. L-e.
Sandmergel, geol., en såsom jordförbättringsmedel användbar kalkhaltig jordart, som till sin fysiska beskaffenhet i öfrigt liknar sand. E. E.
Sandnarv, sandört, Arenaria L., bot., är ett till nat. fam. Alsinaceae Fr., kl. Decandria L. hörande slägte af merendels små örter med fodret 5-bladigt, kronbladen 5, i spetsen något urnupna, stiften 3 och frukten en äggformig kapsel, som öppnar sig med 6 djupt skilda tänder. Svenska floran eger 5 arter, hvilka hafva hvita, små blommor i bladvecken eller i små samlingar, snarlika blomflockar. O. T. S.
Sandnäs, norsk landtgård. Se Alstenö.
San Domingo. 1. En af de Vestindiska öarna. Se Haiti. -- 2. (Off. Republica Dominicana, Dominikanska republiken). En af de båda republikerna på Haiti, omfattar öns mellersta och östra del jämte de mindre öarna Saona, Beata m. fl. Hela arealen utgör 53,343 qvkm. Befolkningen uppgår till 500,000 innev. (1887), hvaraf största antalet är mulatter och hvita; negrer förekomma blott obetydligt. Det gängse språket är spanska. Industrien är ringa. Exporten uppgick 1887 till 9,923,556 kr., importen till 7,676,071 kr. Den största handeln bedrifves i sjöstäderna San Domingo och Puerto Plata samt i den vid Samaná-bugten liggande frihamnen Samaná, hvars läge är ett af de yppersta i verlden. De förnämsta handelsartiklarna äro: tobak, socker, kaffe och kakao, hvilka ymnigt växa på de rika, af segelbara floder vattnade slätterna, samt mahogny, färgträ, honing och vax. Dessutom finnes stor tillgång på metaller och mineral: guld, silfver, qvicksilfver, tenn, jern, koppar, svafvel, stenkol, marmor m. fl., hvilka man dock i brist på kapital och arbetskraft ej kunnat tillgodogöra sig. Kommunikationsmedlen äro ännu i sin linda. Republiken indelas i fem provinser (Santo Domingo, Azua, Seibo, Santiago och Vega) samt fyra kustdistrikt (Puerto Plata, Monte Cristi, Barahona och Samaná), styrda af hvar sin guvernör. Verkställande makten utöfvas enl. 1865 års författning af en på 6 år vald president (med en vice-president) och en af honom utnämnd ministèr; lagstiftande makten tillhör ett öfverhus (Consego conservador) af 12 och ett underhus (Tribunado) af 15 medlemmar, valda indirekt, med begränsad rösträtt, för 4 år. Statsinkomsterna för 1885 uppgingo till 1,409,566 pesos, utgifterna till 787,164 pesos, statsskulden 1886 till 1,595,235 pesos. Statsreligionen är den katolska, dock råder fullkomlig religionsfrihet. Kyrkan styres af en ärkebiskop. Med undantag af två små bataljoner, förlagda till hufvudstaden, finnes ingen stående här;
Källa: Project Runeberg · ·
