Sida 261
Sanningsökare ...
Historia. Landet eröfrades 1525--26 af Pedro Alvarado och förenades med det spanska konungariket Guatemala under namn af S. År 1821 frigjorde det sig från det spanska beroendet och bildade 1823 en union med Guatemala, Nicaragua, Costa Rica och Honduras. Men sedan denna federation upplösts 1839 och ett förnyadt föreningsförsök mellan Honduras, Nicaragua och S. hade strandat, antog den sistnämnda staten år 1856 titeln republik. Genom sitt geografiska läge indrogs den i grannstaternas revolutionära rörelser och var mer än en gång föremål för det efter öfverväldet i Central-Amerika sträfvande Guatemalas angrepp. 1863 blef hufvudstaden eröfrad af denna republiks trupper, presidenten Barrios afsatt och Guatemalas kandidat Duenas i stället utnämnd. Sedan denna tid har dock S. åtnjutit inre lugn och gjort betydande framsteg i materiel utveckling. Det försök att vinna hegemonien, som gjordes af Guatemala 1885, rönte såväl från S. som från de öfriga central-amerikanska republikerna det kraftigaste motstånd. Från och med d. 15 Sept. 1890 skola alla dessa republiker utgöra en förbundsstat, under namnet den centralamerikanska republiken.
3. (Nueva San Salvador). Hufvudstad i nämnda republik, i en vacker dal, 600 m. öfver hafvet, omkr. 5 km. från vulkanen San Salvador. 16,327 innev. (1887). Odling af indigo och frukt är hufvudnäring. Staden, som efter jordbäfningen 1872 för åttonde gången uppbygts på sin gamla plats, är säte för en biskop, har en stor katedral, utom andra kyrkor, samt ett universitet, ett qvinligt seminarium och flere hospital. -- 4. Stad i portugisiska Kongoområdet. Se Kongo 2.
Sansanding, stad i det under franskt beskydd stående riket Segu i Sudan, belägen på Nigers venstra strand. Omkr. 40,000 innev. Liflig handel med guld och salt.
Sans comparaison [sang kångparäså'ng], Fr., utan jämförelse.
Sansculottides. Se Sanskulotter.
San Sebastian, hufvudstad i baskiska provinsen Guipuzcoa, terrassformigt belägen vid tvänne bukter af Biscayaviken och vid jernvägslinien Irun--Madrid. 29,047 innev. (1887). Handelskammare. Navigationsskola. Tapet- och segelduksfabriker. Förstörd af engelsmännen (år 1813), byggdes den i modern stil och är numera omgifven af starka fästningsverk. Den har flere vackra byggnader: två kyrkor, ett nunnekloster, tvänne hospital, en teater, ett 202 m. högt citadell, hvilket från berget Orgullos spets beherskar staden. I närheten ligger ett talrikt besökt, elegant hafsbad äfvensom det forna, storartade jesuitklostret San Ignacio de Loyola.
San Severo, stad i italienska prov. Foggia, station på Brindisibanan. 19,756 innev. (1881). Biskopssäte. S. har en ståtlig katedral och gamla fästningsverk. Kreaturshandel.
Sans façons [sang faså'ng]. Se Façon.
Sans gêne [sang sjån]. Se Gêne.
Sansibar (Zanzibar). 1. Ö på Afrikas östra kust, belägen under 6° 39' s. br. Areal 1,590 qvkm. Ön, som infödingarna kalla Unguja, skiljes från fastlandet genom ett af smärre öar och korallref fyldt sund, är delvis af koralliskt ursprung och genomdrages af en bergsträckning om 100--300 m. höjd. I dess fruktbara jordmån odlas ris, maniok, sockerrör, bomull, majs, muskotoch kryddnejliketräd, palmer och andra tropiska växter. Omkr. 150,000 innev., deraf 2/3 äro slafvar, resten fria negrer, araber, suahilier och hinduiska köpmän. -- 2. Sultanat i östra Afrika, omfattande nämnda ö samt Pemba, Mafia och andra öar, äfvensom en 18,500 m. bred kustremsa, den s. k. Suahilikusten, fordom kallad Zanguebar, genom den engelsk-tyska konventionens i London beslut af 1886 begränsad af Mininganifloden i s. och Kipini vid Tanas mynning i n. Dessutom lyda under sultanens öfverhöghet stationerna Kisimaju (italienskt sedan 1888), Brava, Merka, Magdoshu och Warsheikh på Somali-kusten. Arealen utgöres i allt af 23,960 qvkm. med omkr. 750,000 innev. Kusten är en flack, dels af träsk uppfylld, dels sandig slätt, afskild från det inre af terrassformiga bergskedjor. Dess floder Rovurna, Rundji, Rufu, Ukeredi, Wanai m. fl. flyta alla ut i hafvet. Klimatet är ytterst hett och osundt. Regntiderna infalla från Mars till Maj och från Sept. till Okt. Jordmånen är på vissa trakter särdeles fruktbar och växtligheten tropisk. De förnämsta exportartiklarna utgöras af elfenben och kopal. Af landets infödda stammar äro suahilifolken de, som visa sig mest mottagliga för civilisationen; de lefva under egna höfdingar eller under furstar af arabisk härkomst. Städer på kusten äro: Kiloa med god hamn, Dar-es-Salaam, numera upplåtet åt det tyska öst-afrikanska sällskapet, Bagarnojo, utgångspunkt för expeditioner till det inre och säte för den romersk-katolska missionen, Pangani (tyskt), Mombasa och Malindi. Sultanatets här uppgår till 1,450 man; flottan räknar 1 korvett och 3 andra ångare. Ur såväl politisk som kommersiel synpunkt är ön S. sultanatets medelpunkt. Troligen bebodd af med suahilifolken beslägtade stammar, eröfrades den jämte närliggande kustområden af portugiserna i början af 1500-talet. Från 1698 till 1784 innehades denna besittning af imamer af Maskat och förblef förenad med detta rike intill 1856, då de afrikanska områdena vid en delning af riket tillföllo Mejjid, hvars yngre broder, Bargasj Ibn Said (1870--88), genom särskilda fördrag med de flesta europeiska riken och med Förenta staterna sökte få sig tillförsäkrad suveränitet öfver sitt betydligt förminskade rike. Ehuru dess gränser fastställdes genom engelsk-tyska konventionen 1886, hafva tyskarna dock sedermera gjort betydande intrång, i det att de för öst-afrikanska kompaniets räkning tillvällat sig administrationen öfver kustlandet och tillträde till flere af sultanens hamnar, hvilka förut stått öppna endast mot erläggande af en dryg tull. Bargasjs broder och efterträdare, Chalifa ben Said (d. 1890), nödgades äfven till engelsmän och italienare göra smärre landafträdelser. -- 3. Hufvudstad i nämnda sultanat, östra Afrikas förnämsta handelsplats, belägen på vestra kusten
Källa: Project Runeberg ·
