Sida 263
Sanningsökare ...
och uppståndelse jämte figurer af profeter), med hvilken han lär varit sysselsatt i tjugo år, bronsreliefer på korbalustradens bröstvärn (S. Marcus underverk), bronsstatyetter af de fyra evangelisterna, i hvilka S. gifvit efter för Michelangelos inflytande, och en liten bronsdörr till sakramentsaltaret i koret (Kristus omsväfvad af änglar, 1565). Dernäst märkas: den i uttrycket rörande Johannes döparen, på dopfunten i S. Maria de' Frari (1554), en grafvård i S. Salvatore öfver dogen Francesco Venieri (d. 1556), hvars ena sidofigur, Hoppet, är hans vackraste skapelse, medan den andra, Kärleken, är svag och maniererad, samt framförallt den öfver portalen till kyrkan S. Giuliano befintliga statyn af juristen Tommaso Rangone (1553). Ett förträffligt arbete är ock en förgylld terracottabild af Madonnan med Kristusbarnet och den lille Johannes, i loggettans inre. Slutligen utförde han de kolossalstoder af Neptunus och Mars, som i dogepalatsets gård pryda jättetrappan, hvilken af dem fått sitt namn. Tilläggas må, att S. för S. Antonios berömda kapell i Padua utförde reliefen S. Antonio uppväcker en sjelfmörderska. S. dog i Venezia 1570. C. R. N.
Sans pareil [sang paräj], Fr., utan like, oförliknelig.
Sans peur et sans reproche [sang pör e sang röprå'sch], Fr. Se Chevalier.
Sans phrase [sang fras], Fr., utan prat, rent ut.
Sans souci [sang sousi], Fr., utan bekymmer; namn på bl. a. ett af Fredrik den store bygdt slott vid Potsdam.
San Stefano, liten stad i europeiska Turkiet, vid Marmara-sjön, 40 km. v. om Konstantinopel. Den är bekant genom den derstädes d. 3 Mars 1878 mellan Ryssland och Turkiet slutna preliminärfreden. I denna måste Turkiet erkänna Montenegro, Serbien och Rumanien som oberoende stater samt Bulgarien som ett sjelfständigt, ehuru skattskyldigt furstendöme, hvarjämte Bosnien, Herzegovina, Tessalien, Epirus och Kreta skulle erhålla en författning, som skulle ordnas och öfvervakas af en europeisk kommission. Till Ryssland afträddes det f. d. ryska Besarabien samt flere områden i Mindre Asien. Detta fördrag blef dock betydligt förändradt på Berlin-kongressen i Juli s. å. Jfr Ryssland (historia).
Santa Agnese. Se Agnes den heliga.
Santa Anna (Sant Aña), Antonio Lopez de, mejikansk president och diktator, föddes d. 10 Juni 1797 i Jalapa. Som öfverste slöt han sig 1821 till Iturbide, men efter dennes tronbestigning medverkade han 1823 till hans störtande. Efter några års privatlif uppträdde han 1828 på presidenten Guerreros sida samt utnämndes 1829 till krigsminister och befälhafvare öfver armén. 1832 gjorde han, i spetsen för garnisonen i Vera Cruz, uppror mot Bustamente, vann d. 1 Okt. s. å. en seger vid Puebla och lät utropa Pedrazza till president. I Mars 1833 valdes han sjelf till dennes efterträdare. Då ryktet att han eftersträfvade kejsarekronan framkallade nya uppror, bemäktigade han sig diktaturen, men blef d. 21 April 1836 slagen och tillfångatagen af de upproriske. Frigifven 1837, deltog han 1838 i försvaret af Vera Cruz, hvarunder han förlorade ena benet. 1841 valdes han å nyo till president och herskade sedan med oinskränkt myndighet till 1845, då ett uppror tvang honom att fly till Cuba. Under kriget med Förenta staterna återkallades han 1846, men blef 1847 slagen, först vid Buenavista och sedan vid Cerro-Gordo, samt flydde s. å. till Jamaica, när staden Mejico intagits af fienden. Under tiden hade han åter iklädt sig diktaturen, för att hindra fredspartiet att komma till makten. Under anarkien blef han 1853 återkallad af sina vänner, och derefter började han som diktator och med stor beslutsamhet återställa ordningen. Men då han lät välja sig till president för lifstiden, väcktes i Jan. 1854 ett nytt uppror mot honom af de republikanskt och antiklerikalt sinnade, hvilket hade till följd att han 1855 störtades och flydde till S:t Thomas. Kejsar Maximilian tillät honom 1863 att återvända och utnämnde honom till marskalk, men den franske generalen Bazaine utvisade honom, när han ämnade återvända. Då han i Maj 1867 infann sig i Vera Cruz och i unionsregeringens namn sökte spinna nya ränker, häktades han af kaptenen på ett nord-amerikanskt krigsskepp och tvangs att begifva sig ur landet igen. S. å. tillfångatogs han i staten Yucatan och utlemnades åt Juarez. Snart frigifven, anställde han ett uppror mot den sistnämnde, och efter dettas misslyckande fortfor han att intrigera. Han afled d. 20 Juni 1876. Se vidare Mejico.
Santa Anna de Coro. Se Coro.
Santa Catharina. 1. Stat i Brasiliens Förenta stater, begränsad i n. af Rio Yguassú och dess biflod Rio Negro, i v. af São Antonio och Peperi Guassú, i s. af Uruguay och dess källflod Rio das Pelotas samt i ö. af Atlantiska oceanen. Inberäknadt öarna, bland hvilka São Francisco och Santa Catharina äro de förnämsta, utgöres arealen af 74,156 qvkm. Landet genomdrages från norr till söder af Serra Geral och Serra do Mar. Floderna äro många, men endast Itajahy, Ararangua och Mampituba äro segelbara på korta sträckor. Den af ståtliga urskogar bevuxna östra bergsluttningen äfvensom kustremsan äro ytterst fruktbara. Klimatet är sundt, i anledning hvaraf en mängd främlingar, särskildt tyskar, anlagt kolonier inom landet. De förnämsta åkerbruksproduktér äro majs, ris, arrow-rot, paraguay-té, socker, käffe, bönor, frukt och tobak. Boskapsskötsel bedrifves hufvudsakligen i de vestra distriken. Vid Tubarão finnas stenkolslager, för hvilkas export en bana blifvit byggd till hamnen Laguna. Folkmängden beräknades 1888 uppgå till 236,346 personer. De vigtigaste tyska kolonierna äro Dona Francisca, Blumenau och Theresopolis. Hufvudstad är Nostra Senhora de Desterro, på ön Santa Catharina. -- 2. Ö tillhörande ofvannämnda stat, skild från fastlandet genom en 385 m. bred kanal. Areal omkr. 550 qvkm. Ön, som är kuperad och bördig, koloniserades af portugiser 1720.
Källa: Project Runeberg · ·
