Sida 271
Saphena ...
skiftevis ställda, helbräddade, läderartade. Blommorna utgå från bladvecken. De sambladiga fodren och hypogyna blomkronorna äro, liksom ståndarna, i regeln 5-taliga. Ståndarknapparna äro utåtvända. Frukten är köttig med nötlika frön, som hafva hårda, glänsande, bruna skal. Många dithörande växter lemna välsmakliga frukter (t. ex. Achras och Mimusops). Andra innehålla rikligt garfämne i barken (se Monesiabark). Andra äro nyttiga genom sin jernhårda ved (se Sideroxylon), och ur mjölksaften hos Isonandra m. fl. framställes den bekanta Guttaperkan (se d. o.) eller liknande ämnen. Många arter lemna ur sina frön ymnig olja, t. ex. arterna af slägtet Bassia (se d. o.). O. T. S.
Sapp (Fr. sape), löpgraf, befästningsk., är en i fästningskrig förekommande förbindelsegraf, medelst hvilken belägringstrupperna, skyddade för fiendens eld, kunna nalkas fästningen. Alltefter riktningen af den eld man har att vänta utföres löpgrafven såsom enkel sapp, då man endast från en sida väntar beskjutning och derför endast åt detta håll uppkastar bröstvärn; dubbel sapp, då man väntar eld såväl framifrån som från sidorna och derför uppkastar bröstvärn åt båda sidor och dessutom genom tvärvallar skyddar löpgrafven för enfilerande eld; samt täckt sapp, då löpgrafven kan med stupskott beskjutas och derför öfvertäckes medelst på träkarmar hvilande faskiner och jord. Arbetssättet är något olika, alltefter den fientliga eldens verkan. Man skiljer i detta afseende mellan flygsapp, som användes, då fiendens eld är mindre verksam, och som utföres samtidigt utefter långa sträckor (vanligen har hvarje man i den på ett led uppställda truppen medfört en skanskorg, som han till skydd för gevärselden hastigt fyller med den först uppgräfda jorden, hvarefter grafven utvidgas och bröstvärnet fullbordas); och helsapp, som användes, då fiendens eld är mera verksam, och som utföres af en eller två i sappgrafvens tête arbetande mindre sappörafdelningar, hvilka steg för steg gräfva sig fram i grafvens riktning. O. A. B.
Sappan, sappanträ l. brunholz, tekn. farmak., veden af Caesalpinia sappan L., var under medeltiden en vigtig handelsvara, dels såsom ett adstringerande läkemedel och dels såsom ett färgträ (det bästa materialet för färgämnet brasilin) samt råämne till finare snickeriarbeten. I sistnämnda hänseende har denna ved en viss betydelse ännu i dag. Jfr Caesalpinia. O. T. S.
Sappho. Se Sapfo.
Sappör (Fr. sappeur, af sape, löpgraf), ingeniörsoldat, som företrädesvis är öfvad i belägrings- och skansbyggnadsarbeten. Jfr Sapp. O. A. B.
Sappörbataljonen, som utgör en del af de under fortifikationen lydande svenska ingeniörtrupperna, består af 3 kompanier, hvartdera om 1--20. man, och är förlagd till Karlsborgs fästning. Denna trupp började uppsättas 1873. O. A. B.
Saprofyt (af Grek. sapros, rutten, och fyton, växt), bot., kallas den växt, som upptager sin näring ur ruttnande eller multnande organiska ämnen. Monotropa lemnar exempel på en högre organiserad växt, som åtminstone till en del är en saprofyt. Andra bekanta saprofyter äro orkidéerna Corallorhiza och Neottia. Svamparna äro saprofyter. O. T. S.
Saprogen (af Grek. sapros, rutten, och gignesthai, födas). De mikrober sägas vara saprogena, hvilka hemta sin näring ur döda djur och växter eller lösningar af organiska ämnen.
Saprolegniaceae Lindl., vattenmögel bot., en grupp inom ordn. Caeloblastae, kl. Cosporeae bland svamparna. I allmänhet lefva hithörande växter i vatten, saprofytiskt på ditförda organiska ämnen. De kunna äfven uppträda å lefvande djur och förekomma ofta i mängd på yngel i fiskkläckningsanstalter. Bålen består af en enda lång och förgrenad cell, som innehåller svärmceller och äfven frambringar oosporer. Jfr Achlya. O. T. S.
Saprolegnia ferax Necs.. bot. Se Achlya.
Sara var enligt Gamla testamentet Abrahams hustru och jämväl hans styfsyster. Länge ofruktsam, fick hon slutligen af Gud ett löfte att hon skulle bli stammoder för en stor slägt, och vid nittio års ålder födde hon sonen Isak, hvarigenom hon blef stammoder för israeliterna. Hon lär hafva dött i närheten af Hebron, vid 127 års ålder. -- Sara var ock namnet på Tobias d. y:s hustru.
Sarabanda, en ursprungligen spansk dansform i trippeltakt, med måttlig, gravitetisk rörelse och andra taktdelen oftast punkterad. I »sviten» hade sarabandan regelmässigt sin plats mellan »courante» och »gigue». A. L.
Sarafan, R., vid öfverdragt, som begagnas af de ryska bondkvinnorna. Merendels är den röd till färgen.
Saragossa. Se Zaragoza.
Saraisk, stad i ryska guvern. Rjazan, vid floden Osetr och Moskva--Rjazan-banan. Omkr. 5,000 innev. Liflig handel med boskap, säd, läder och färgade tyger. Katedral med berömda helgonbilder.
Saraja (Saraoja, Sariola, Sarantalo, Sarentola), Finsk mytol., är i de finska runorna ett parallelnamn såväl till det i guld och solsken skimrande Päivilä som ock till det mörka, Pohjola. De vanliga attributen till S. äro summa (skum, mörk) och sanka (tät, yfvig, välmående). Med anledning af sistnämnda attribut har man härledt ordet från samma ursprung som uttrycken päivä särkee, päivä sarastaa (solen söndrar l. bryter sig fram genom nattens moln, solen gryr), hvadan S. skulle beteckna morgonrodnadens land, hvilken betydelse mera öfverensstämmer med Päivilä. Man härleder ock uttrycket S. från sara, »starr», hvadan det skulle beteckna en starrbevuxen nejd. Åtminstone måste man som säkert anse, att runosångarnas folketymologi antagit den senare härledningen såsom den rätta. -- Egendomligt är, att äfven i den kristna legenden om Frälsarens födelse, intagen t. ex. i slutrunan af Kalevala, föreställningen om Pohjola och S. såsom det ondas hem inträngt. Då Marjatta, skall föda sin son, sänder hon sin tjenarinna
Källa: Project Runeberg ·
