Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma

Originalsida 356
Originalsida 356
Originalsida 356
Originalsida 357
356–357

Sida 356

Schopenhauer ...

uppl. 1870), Die welt als wille und vorstellung (1818, 5:te uppl. 1879), hans förnämsta verk, samt Die beiden grundprobleme der ethik (1841, 3:dje uppl. 1881). L. H. Å.

Schoreel, Jan van. Se Scorel.

Schorlemer-Alst, Burghard von, friherre, tysk politiker, född på Herringshausen vid Lippstadt 1825, var ulanofficer 1845--57 och har sedan dess egnat sig åt landthushållningens utveckling. Som medlem af preussiska abgeordnetenhaus sedan 1870 och af tyska riksdagen 1870--85, har han tillhört det ultramontana partiet samt med ytterlig hänsynslöshet uppträdt mot Bismarck i debatterna om jesuiternas utvisning, om de s. k. majlagarna och landstormen.

Schorn, Johann Karl Ludwig von, tysk konsthistoriker, född 1793 i Kastell i Franken, blef 1826 professor i konsthistoria och estetik i München samt öfvertog 1833 ledningen af konstskolan och konstsamlingarna i Weimar. Död 1842. Skrifter: Beschreibung der Münchener glyptothek (1830), Theorie der bildenden künste (1835), en genom sina noter utmärkt öfversättning af Vasari (forts. af E. Förster, 1832--49) m. fl. 1820--41 redigerade han »Kunstblatt». -- Hans brorson, Karl S., f. 1803 i Düsseldorf, d. 1850 som professor vid konstakademien i München, var en framstående historiemålare.

Schotanus, Petrus, holländsk stillebensmålare, f. i Britswerd, blef 1638 borgare i Leeuwarden, der han synes hafva varit bosatt. S. målade vanligen böcker, jordglober och döda foglar, ordnade på en bordsskifva. Hans taflor äro mycket sällsynta. En finnes dock på Eriksbergs slott och en annan i en privatsamling i Stockholm, daterad 1663. O. G-g.

Schotel, Jan Kristian, berömd holländsk sjömålare, f. 1787 i Dortrecht, d. 1838 i Haag, var elev af M. Schoumans, tillsammans med hvilken han målade Fransmännens återtåg från Dortrecht 1814 och Holländarnas-engelsmännens bombardemang af Alger 1816. S. var sin tids ypperste sjömålare. Många taflor af honom finnas i ryske kejsarens ego.

Schott, Wilhelm, tysk orientalist, f. 1802 i Mainz, blef 1838 professor i filologi vid universitetet i Berlin och kallades 1841 till medlem af dervarande vetenskapsakademi. Död 1889. S. gjorde sig berömd hufvudsakligen genom sina forskningar rörande språket och kulturen i norra och östra delarna af Asien. I sina Altaische studien (1860--72) lemnade han sålunda högst vigtiga bidrag till kännedomen om de tatariska, finsk-tatariska och tschudiska språkklasserna, liksom han i sin Chinesische sprachlehre (1857) gjorde epok i de enstafviga språkens grammatiska behandling. Bland hans arbeten märkas för öfrigt: Über die chinesische verskunst (1857), Über den buddhismus in Hochasien und in China (1844), Älteste nachrichten von mongolen und tataren (1846), Über die echten kirgisen (1864) m. fl.

Schottisch, ett slags runddans i 2/4 takt, liknande polkan, först dansad i England 1848. Den bör ej förblandas med écossaise (se d. o.), en skotsk kontradans, införd i Frankrike mot slutet af förra årh. A. L.

Schou [skau], Ludvig Abelin, dansk målare, född 1838 i Slagelse, var lärjunge först af Simonsen och sedan af Marstrand, genomgick derefter konstakademien och begaf sig 1864 till Italien, men dog der redan 1867, i kolera, medan hans talang, under inflytande af söderns folklif, befann sig i stark utveckling. Ph. W.

Schoultz, Johanna Karolina Ulrika von, finsk sångerska, f. i Stockholm 1813, studerade först under Craelius, uppträdde 1828 på konsert i Stockholm, fortsatte sina studier för Siboni (i Köpenhamn), Romani och Veluti (i Italien), debuterade 1833 såsom Anna Bolena på italienska operan i Paris samt skördade derefter lagrar i flere italienska städer (oriktig är dock uppgiften, att hon skulle varit »den första nordiska sångerska, som sjöng i söderns länder», ty fru Wässelius-Casagli triumferade redan 1820 på operan i Turin). Hon gifte sig 1842 med ingeniören E. V. Brand och dog 1863 i Helsingfors, efter långvarigt bröstlidande. K.

Schoutbynacht [skautbej-], Holl. (egentl. »uppsyningsman under natten»), sjöv., äldre benämning på en svensk sjöofficersgrad, motsvarande hvad som sedan 1771 kallats konteramiral. Titeln härstammar från Holland, inom hvars marin den ännu förekommer. L. H.

Schouw [skau], Joakim Frederik, dansk naturforskare och politiker, född d. 7 Febr. 1789 i Köpenhamn, fick 1804 plats på en sakförares kontor, men använde sina lediga stunder till studier samt blef 1808 student och 1811 juris kandidat. Redan tidigt egnade han sig åt botaniken, och på en resa i Norge 1812 fick han blick för växtgeografiens betydelse. 1816 tog han doktorsgraden. 1817--20 gjorde han en resa i Italien för att i dess flora söka ett mellanled mellan det tropiska bältets växtverld, som Alex. v. Humboldt skildrat, och Karpaternas och Lapplands, som Wahlenberg behandlat. Efter sin hemkomst blef S. 1821 e. o. professor i botanik och utgaf följande år sitt förnämsta verk, Grundtræk til en almindelig plantegeographie, hvarmed han blef den egentlige grundläggaren af växtgeografien. Frukten af en ny resa i Italien och Frankrike, 1829--30, blef hans Tableau du climat et de la vegetation de l'Italie (I, 1839), jämte en serie lärda afhandlingar i »Videnskabernes selskabs» skrifter. Det var dock ej endast åt botaniken S. egnade sina krafter. 1826 utgaf han en omfattande Skildring af vejrligets tilstand i Danmark och 1828 ett Specimen geographiae physicae comparativa, hvarmed han öppnade en serie arbeten om den jämförande jordbeskrifningen, bland hvilka det vigtigaste var Europa, en let fattelig naturskildring (1832, 2:dra uppl. 1835; öfvers. på flere språk, på svenska 1838). Genom sistnämnda arbete utöfvade han ett stort inflytande på den geografiska undervisningen såväl i sitt fosterland som annanstädes. Dertill slöt sig 1851 hans Pröver på en jordbeskrivelse (behandlande Söderhafsöarna, Egypten och Italien), i hvilket arbete han närmare framställde sin uppfattning af huruledes geografien skulle

Källa: Project Runeberg · ·